Våran pepparkaka! :)

Sötfisan Elva!

Hjärtultraljudet gick bra! Men han kunde inte helt utesluta något så vi ska på en ny koll när hon är lite äldre. Eller ganska mycket äldre. Vi ska dit när hon är runt 3.5 år!

Men allt såg annars bra ut och vi fick inga restriktioner! :)

Hjärtultraljud på Elva

Okej, då var dagen kommen. I morgon ska vi in på sjukhuset och göra ett nytt ultraljud på hjärtat för att se om blåsljudet försvunnit.

Jag kan bara hålla tummarna.

Lilla, lilla Elva.

20121204-154241.jpg

Ultraljud på hjärtat och EKG.

Vi var nyss och gjorde ultraljudet på frökens lilla hjärta.

De såg inget direkt avvikande men hennes högra lungven var lite trängre än den vänstra och hade därför ett högre tryck. Gränsvärdet var 2 och Elva låg på typ 2.1 men det var ändå ok. Sen visade det sig att hon hade kvar en ”bebisklaff”. Men det gör heller inget och ska inte påverka henne. Vi kommer ändå att få göra en ny koll på hjärtat om ca 3-4 månader för att se så att allt fortfarande är ok. Skönt!

Vi har även fått svaren från EEG och ultraljudet på hjärnan. Där fanns det ingen abnormitet öht. Hurrey!! :) Blodproverna visade heller inget konstigt och det enda vi har kvar att göra nu är magnetröntgen i Örnsköldsvik. Skulle Elva får mer ryckningar/kramper så ska vi dock genast höra av oss!

Min dotter är ingen nåldyna!!!!!

I natt när de kom och skulle ta blodprov på Elva höll jag på att få spader! De stack henne fyra gånger i handen (med nål) utan att få något blod. Sista gången stack de dessutom sönder henne. Jag fick nog och sa att nu får de allt ta ett stick i foten (ni vet ett sånt där litet stick som man får i fingret vid blodprov) och sekunden senare hade de sitt blodprov.

Varför fortsätter de och försöker gång på gång när det inte fungerar!? Varför inte pröva något nytt redan innan de stuckit sönder henne? Hur skönt tror de att det är för en liten bebis att få en nål i handen? Det gör ju nog ont för en vuxen när de sticker fel och tar om flera gånger =P

Jaja, just nu ligger vi och väntar på att få göra ett ultraljud på hjärtat.

När det är gjort väntar vi bara på svaren och sen får vi se vad som händer.

Skulle vara skönt att få komma hem nu. Elva har inte haft några ryckningar sen igår så vi håller tummarna för att vi blir utskrivna och att vi får göra magnetröntgen i Övik.

Igår när Elva fick ryckningar så hade vi turen att ha överläkaren bredvid oss så hon såg hur det utvecklade sig. Dvs att det började som små sömnryckningar och sen övergick i lite yvigare ryckningar. Hennes slutsats av det var att det inte var någon fara, i alla fall inte som det såg ut i början. Det var dock lite misstänksamma rörelser i slutet men absolut inte så att hon ville sätta in kramplösande medicin.