Just Mi – Tired.

Där är hon. 28 år gammal och tvåbarnsmor.

Mii.

Annonser

Zzzzombie?

Zombiekänsla. Jag vet inte varför. Jag känner mig lika trött som man gör när man är gravid.  Döende. Måste gå och kolla blodvärdet. Det har ju spökat förr så det skulle ju kunna vara en rimlig orsak till denna dimma. Men det är absolut ingen härlig känsla i kroppen när man håller på att somna ståendes trots två-tre koppar kaffe.

Febern direkt från helvete.

Stackars barn.

Vilde bus har blivit smittad av systeryster och verkar ha tagit det tusen gånger värre. Mancold ligger långt ner i åldern alltså? ;) Nej men allvarligt, han har haft hög feber som kommit och gått ända sen i onsdags. Det är supertrist att se honom så där hängig. Visst, han blir supergosig och kan somna lite varstans men han blir ju även väldigt lättstött och pirig.

Tur att lillasyster är snäll nog och låter honom sova en stund mot henne :)

Jag är glad över att det blev så täta barn men skulle jag göra om det? Både ja och nej.

Jag är i alla fall glad för att de redan nu tycker om varandra så mycket. Men kan se på Elva hur hon idoliserar Vilde och han i sin tur skulle nog göra i stort sett allt för sin lillasyster. Han är trots att han är så liten otroligt varsam och snäll med Elva. Han ger henne medicin på sked, han matar henne med flaskan, han tröstar henne med nappar och kramar och han har aldrig bockat, slagit eller petat på henne så det gjort ont. Alltså inte petat i ögonen eller dylikt. När Elva ska sova lunch så är det Vilde som går och styr henne i vagnen. Runt, runt här i huset.

Nu håller vi tummarna för att detta håller i sig och att de fortsätter vara vänner under uppväxten :) Har några av er läsare någon erfarenhet av täta syskon? Alltså, har ni något äldre eller yngre syskon som det bara skiljer ett år mellan? Hur har det varit? :)

Experimentet

Vi har under den här veckan haft ett litet experiment. Eller det ska man väl kanske inte kalla det men vi har skiftat ansvar.

Det hela började med att Mattias en dag förra veckan undrade vad vi (jag och barnen) gjorde av dagarna här hemma eftersom jag sa att jag inte hinner göra det, och det och det. Han tyckte att jag borde ha hur mycket tid som helst att fixa och greja. Jag brann av och sa att han inte hade en aning om hur det faktiskt var att vara hemma med två små barn samtidigt. Sen bestämde vi att han skulle ta föräldraledigt under den kommande veckan och göra allt som jag vanligtvis gör. Tyvärr har jag inget jobb att gå till annars hade jag gjort det under veckan men istället har jag fixat lite nere. Målat, spacklat, tvättat, städat mm.

Mattias har alltså fått ta båda barnen på nätterna och på dagarna mellan 06-16.30 och han kan inget annat än att erkänna att det är tufft. Att tiden rinner iväg och att man ibland inte ens har tid att duscha. Han förstår varför jag tycker det är besvärligt att fara iväg och handla samt ha maten färdig till 16.30. Han medger att energinivån i kroppen är farligt låg och han säger även att han inte ska pika mig något mer för att jag tex inte plockat in disken i diskmaskinen. För vissa dagar orkar man bara inte.

Point taken.

Ännu en positiv sak med detta, förutom att han nu har mer förståelse för mig, är att Mattias och Elva har spenderat mycket tid tillsammans. Det känns bra. Annars blir det ju lätt så att han mest leker med Vilde när han kommer från jobbet men nu har han ju varit hemma på dagarna och därmed också haft mer tid för båda barnen :)

1.5 års vaccin!

Vilde fick sitt 1.5års vaccin idag. I armen. Det gick jättebra och än så länge verkar han inte speciellt påverkad. Han sov lite längre under sin lunchvila men det är allt! BVC sa att eventuella biverkningar kunde komma om en vecka eller så och att han kunde bli prickig så vi skulle vara uppmärksamma på det men inte oroa oss om det hände :)

  

Hon märkte dock att Vilde halkat av sin längd/vikt kurva så det blir en extra koll nu i Februari. Att vikten dalar är ganska vanligt med tanke på hur mycket han rör sig nu men det var inte så där toppen att längden började plana ut. Och ja, han är lite kort så det kan ju vara bar att hålla lite extra koll på det!

BVC frågade även hur jag mådde, jag svarade som jag alltid gör. Dvs; Bra. Men hon började proppsa på att jag måste få mer sömn. Jag vet inte riktigt vad det var som fick henne att gå igång på det men jag antar att jag verkar lite trött i både sinne och minne just nu.

Hemresan!

Märkligt. Mycket märkligt men alla inlägg jag skrev på paddan, som jag nu trott blivit publicerade låg som utkast. Så trist. Men här kommer de iaf ;)

Hemresan från Hamburg började mycket senare än utresan. Första flighten gick runt 14 så vi hann med både badning och syskonmys innan taxin kom och hämtade upp oss från hotellet :)

På tal om taxi, jag skrev ju om hur problematiskt det var att hitta en taxi som ville köra oss. Erhard Schodde kör sitt eget bolag och han har bilbarnstol och babyskydd. Dessutom är han oftast tillgänglig bara man ringer en stund innan och meddelar. Svinhärlig taxigubbe må jag säga! :) Men när han först kom och skulle hämta oss på flygplatsen blev jag först väldigt skeptisk. Han hade fleecejacka, skinnväst, var rakad och hade världens bikermusch! Fast han var ju typ världen goaste när man väl börjat prata så om ni ska till Hamburg med ungar, ring Erhard! :)

Ja, väl framme på flygplatsen var det incheckning av allt baggage och vagnar. Här fick vi ha våran paraplyvagn med oss ända fram till planet, perfekt. För det var en bra bit att gå för att ta sig till gaten. Själva flygningen gick okej. Elva var vaken nästan hela tiden och började skruva på sig de sista 10-15 minuterna. Men guppade men henne lite så blev hon lugnare igen. Vilde skötte sig fint :)

I Köpenhamn var det sen 1.5h till nästa flight och Elva fick ett av sina mål mat. Hon var så upprörd så det var ingen mening att vänta. Tanken var att hon skulle få ersättning på planet medan vi lyfte eftersom det var så vi hade gjort all de andra flighterna. Denna del av resan var inte rolig kan jag säga. Bara några minuter efter att vi kommit upp i luften fick Elva något bryt och blev ledsen. Jag gav henne lite mer ersättning för det lät verkligen som ett hungergråt hon hade för sig. Efter det lugnade hon ner sig, men jag satt och funderade på när hon skulle få ont i magen, för när hon äter så där täta mål brukar det bara resultera i magont och mer gråt. Så efter en stund kom det. Vi skulle precis påbörja inflygningen mot Arlanda, så det var väl kanske 20-15 minuter kvar av resan. Där, då, Elva strejkade helt och grät otröstligt. Det lät om om jag höll på att bryta sönder henne. Vilket jag så klart inte gjorde! Hon var halvnöjd när hon fick tag o sin napp men hon spottade hela tiden ut den. Så jag fick som lov att hålla fast den. Det kan ju inte sett riktigt klokt ut? Som om jag höll på att kväva henne? Svetten rann verkligen och jag bara kände hur paniken fyllde hela min kropp. Vad gör man? Till slut gav jag upp och bara accepterade att hon grät helt otröstligt. Jag stängde liksom av öronen och tittade bara ner i golvet för jag ville inte möta de andras blickar. Strax innan landning somnade Elva, förmodligen av umattning och det blev äntligen tyst. Men seriöst, hur lätt är det att trösta ett barn när man känner sin egen puls utanför både tröjja och jacka :(

Nu var vi i alla fall i Sverige och nästa flight var om 3h, 20.30. Så det var rätt lång väntan med andra ord =P Redan vid 19 tiden höll Vilde på att somna men höll sig vaken på något märkligt sätt. Han hittade dessutom lekhörnan och blev efter det pigg. Eller rättare sagt övertrött. Där lekte han med det fina planet, han såg på film och han klättrade i Alfons Konsumhus. Han träffade en liten tjej där men när han skulle vara snäll och ge henne en kram fick han en höger rakt i ögat till svar. Han fick sig sedan en bitchslap av samma tjej bara för att han gick förbi henne och skulle sätta sig bredvid henne i planet. Kul brud. Hon var i samma ålder som Vilde och det kändes verkligen som ett typiskt dagisbeteende :( Vilde blev helt ställd, han som alltid kramas och delar med sig av allt och sen när han gör det med henne slåss hon bara?

 

 

När vi klev på den sista fighten, ARN-UME, fick jag platsen bredvid en jättegullig kvinna. Det första jag gjorde var att varna henne om att det kanske skulle bli livat och sen berättade jag om flighten från köpenhamn. Men hon lugnade mig och sa att hon gärna hjälpte till om det skulle bli jobbigt och att hon förstod hur jag kände för hon själv hade varit med om samma sak flera gånger. Lite senare på flighten så satt vi och småpratade och det visade sig att hon var psykolog :) Barnspykolog nu efter att ha jobbat med vuxna i typ 14 år eller vad det var. Det kändes tryggt :) Hela hon kändes trygg från första stund jag såg henne iof! :) Det måste ha varit ödet som gjorde att vi hamnade bredvid varandra!

-Min klippa på flighten, tack snälla Marie!-

När vi sedan landat så packade vi in oss i bilen och körde hemåt. 1h 20min senare så öppnade vi dörren och andades ut. Allt hade trots allt gått bra :)

Summa summarum, vi ska bara ta tidiga flighter när vi flyger nästa gång! Då fungerar det utmärkt att flyga både med Vilde och Elva! :) Vi får faktiskt skylla oss själva att det blev lite jobbigare på hemresan. Ska man sova 19.00 så är det ju inte konstigt om man är trött vid 21.30 ;)

Att dra tänder :(

I fredags drog jag ut min andra visdomstand =P

Det värsta jag vet är blodsmak i munnen. Så det var inte en rolig dag. Många tycker det är obehagligt att dra tänder just pga smärta eller sprutorna. Men det är inget problem för mig. Det är smaken. Bara den lilla, lilla blodsmaksdroppen som kommer från hålet där de stuckit in bedövningen får mig att vilja spy. Och jag kan absolut inte svälja detta så hela fredagen var jag obotligt torr i halsen. Och som vanligt blev jag så klart sjuk efteråt. Halsont.

Det har ännu inte lagt sig helt och jag har lyckats smitta hela familjen i helgen.

Vilde har varit vaken i stort sett dygnet runt sen i fredags och Elva är vaken från 06 ungefär. Så pigga, det är vi inte. Hela familjen har mörka ringar kring ögonen och vi har tusen grejer att stå i. Så passande.

Men nu är det bara att finns sig i det hela och göra det bästa av situationen :) Idag ska vi försöka komma ut på en promenad i det fina höstvädret och i kväll blir det middag på restaurang! Hurra! :)

Straight from the bed to the sofa. Of course ;)

Jag läser ju förresten 50 shades of Grey och har ännu faktiskt inte blivit imponerad. Har ni läst den? Vad tyckte/tycker ni om den?

Sömnkvalite

Jeez. Jag prövade en sån där mätning av sömnkvaliten. Alltså man mäter under fem dagar. Den visade att min sömnkvalite aldrig stiger över 30%. Och att den enda gång jag kommer i djupsömn är 20 minuter mellan 05-06. Kul.

Där åldrades man alltså 10 år på en vecka. Och jag undrar varför jag börjat få så mycket rynkor kring ögonen? HA!

Inte så konstigt att man inte känner sig på topp med andra ord. Förmodligen är det även därför jag känner mig så låg också. Att sova är key.

Mitt i ensamheten

Jag har fastnat på en ny grej nu. Podcaster!

Mitt i min ensamhet med barnen. Jag stänger av TVn (fy fasen vad skönt) och sen sätter jag mig och bara lyssnar. Lyssnar. Lyssnar. Det känns som om man sitter med en gäng goa människor och fikar. Jag lyssnar och mmmar. Men jag behöver inte prata. Sjukt bra! :) Att höra en vuxen, seriös, diskussion på minst 50min har mina öron väntat sååå länge på. Och nu får de det flera gånger per dag. Happy! :)

Annars då? Jo.. Natten har varit helt fantastisk. Jag fick sova mellan 00-01 och sen mellan 02.30-04 =P 2.5 timmar med andra ord. Inte nog med det, jag har insett att jag inte längre är puuuur ung. Jag ser gammal ut :( Kul.

Carefree

Baby, do you understand me now?
Sometimes I feel a little mad
But don’t you know that no one alive can always be an angel
When things go wrong I feel real bad.

-Lord have mercy on me-

Such a night.

Inte nog med att Elva gjorde mig sjuk av oro. Vilde hade en hemsk natt.

Vi åkte hem från sjukhuset strax efter 00, men fick order om att åka direkt till Sundsvall om ryckningarna/kramperna skulle börja igen. Efter de orden kunde man ju inte direkt slappna av och sova gott. Ok, somnade runt 01 för att vakna 01,20 och mata Elva. Sen började soppan. Somnade om en liten stund, sen var det Vildes tur att vakna 02. Han var ledsen. Typ ensamledsen. Jag tror det var Mattias som fick han att somna om igen och sen var det ju dags för Elva att vakna. Ny blöja. Klockan var kanske 02.40? Fick sova till 03 och sen började Vilde igen. Strax innan 05 somnade Vilde för natten efter att jag lugnt sjungit Imse vimse spindel ca 1000 gånger. Gick ner och la mig för att strax kliva upp och mata Elva, igen. Hurrey!

Vissa nätter är helt klart bättre än andra. Igårnatt sov Vilde från 19.30 till 07.30 utan ett pip. Elva vaknade var fjärde timme. Dvs 04 och sen 08. Hur kan det vara så olika från natt till natt??? =P

Jag känner mig.. Tömd? Tur det är sol ute, en promenad kanske hjälper..

Trött pappa, pigg dotter.

God morgon.

Elvas mage har börjat tjorva lite nu. Tror det är för att hon får så pass mycket ersättning nu som den går lite långsammare. Hon pruppar och pruppar, gråter lite och kommer inte till ro. Rätt slitsamt på natten..

Så idag ska vi till Apoteket och köpa Minifom och hoppas på att det blir bättre :) Men är det inte så att nästan alla bebisar har en period med magknip? Vilde hade också det när han var runt en månad gammal.