Another word.

Jag önskar att jag kunnat skriva något läckert nu som att jag har varit på en långresa utomlands, bestigit berg eller hoppat fallskärm och därav min absens. Men om sanningen ska fram så är det bara ren tidsbrist det sitter i. Bedrövligt att det blivit så här, det håller jag med om men jag vet liksom inte när jag ska hinna med som tidigare.

För det är ju som jag har förstått hur mycket tid det faktiskt tar att blogga mycket. Kanske inte så mycket när man skriver men det ska finnas foton, det ska vara vettiga inlägg osv. Detta ska man nu klämma in efter jobbet när man ska mata barnen och sen natta dem. Naturligt borde då bli att blogga efter 1930 då de sover, men då vill jag bara vara. Jag kanske vill träna? Eller så vill jag också sova..

Men mitt största problem är faktiskt fortfarande datorn. Jag drar mig för att öppna den för att den är trasig. Batteriet är väck så jag måste sitta på kabel. Och strömkabeln till mac är en liten magnetklick. Den kan alltså lossna väldigt lätt och då dör datorn. Men inte bara det utan våran strömkabel har det blivit något fel på så rör man till den bara en millimeter så klipper den strömmen. Poff och sen har allt man skrivit försvunnit och sen när man starta om datorn så laggar den värre än en fullmatad PC =P Jag kan inte öppna webbläsaren förrän 20 minuter senare typ.. Ytterligare ett problem är att iPhoto inte läser ner bilderna från iPhone utan jag måste sitta och maila över dem från mobilen till datorn. Allt detta är väldigt omotiverande :(

Hur som helst, vi mår alla jättebra. Jag stortrivs på jobbet. Jag hade inte kunnat drömma om en bättre arbetsplats! Jag kan inte annat än att hålla tummarna för att jag får fortsätta efter nyår! :) Mattias ska börja jobba igen nu på måndag efter sin fyra månaders pappaledighet och båda barnen har börjat hos dagmamma Helen! :) Inskolningen av Elva gick galant så det känns jättebra! Jag har gått ner till 55 kilo men längtar fortfarande till 52. Mattias har fått cortison i axeln och vi söker febrilt efter en ny v70 II som ska passa mina krav :) Jag har bestämt mig för att ta jägarexamen och klurar nu på vilket sätt det skulle bli lättast att göra.

Så där, quick update om läget. Ledsen för att det inte blev några bilder. Men nu kan jag posta mer detaljerade inlägg och då lägger jag in bilderna! :)

Om ni är intresserad så finns jag på INSTAGRAM – WERKESTAM :)

Annonser

Det tar sig!! :D

Jag kan nu virka i mörker och jag kan nästan virka och samtidigt se på tv ;)

På bilden är den fortfarande rätt liten, men det är för att jag tig den för ett par dagar sen! Nu är den större :)

Har man kommit in i det så är det ändå rätt roligt :) Tiden flyger i väg har jag märkt. Min monsterruta har blivit så pass stor att det tar fem minuter att virka en sida nu så det är ju inte så konstigt att tiden känns knapp nu. Och det är ju alltid så att man alltid vill virka klart ett helt varm innan man tar sig för något annat, så är jag iaf! ;)

Fröken filur.

Elva, lilla Elva. Nu är jag inne i en fas då vi tar mycket kort på henne. Vilde är på dagis och jag kan ägna min tid till henne. Det känns jätteskönt att äntligen kunna lägga så mycket fokus på henne som jag velat. Det är ju lite svårt när Vilde är hemma och vill busa. För sen när han sover, jamen då sover ju hon också!

Hon växer i alla fall som en liten tulpanlök. Snabbt alltså ;) Hon växer snart om Vilde, haha! Nej, men helt allvarligt så tror jag att hon kommer att bli en rätt lång tjej :)

 

Experimentet

Vi har under den här veckan haft ett litet experiment. Eller det ska man väl kanske inte kalla det men vi har skiftat ansvar.

Det hela började med att Mattias en dag förra veckan undrade vad vi (jag och barnen) gjorde av dagarna här hemma eftersom jag sa att jag inte hinner göra det, och det och det. Han tyckte att jag borde ha hur mycket tid som helst att fixa och greja. Jag brann av och sa att han inte hade en aning om hur det faktiskt var att vara hemma med två små barn samtidigt. Sen bestämde vi att han skulle ta föräldraledigt under den kommande veckan och göra allt som jag vanligtvis gör. Tyvärr har jag inget jobb att gå till annars hade jag gjort det under veckan men istället har jag fixat lite nere. Målat, spacklat, tvättat, städat mm.

Mattias har alltså fått ta båda barnen på nätterna och på dagarna mellan 06-16.30 och han kan inget annat än att erkänna att det är tufft. Att tiden rinner iväg och att man ibland inte ens har tid att duscha. Han förstår varför jag tycker det är besvärligt att fara iväg och handla samt ha maten färdig till 16.30. Han medger att energinivån i kroppen är farligt låg och han säger även att han inte ska pika mig något mer för att jag tex inte plockat in disken i diskmaskinen. För vissa dagar orkar man bara inte.

Point taken.

Ännu en positiv sak med detta, förutom att han nu har mer förståelse för mig, är att Mattias och Elva har spenderat mycket tid tillsammans. Det känns bra. Annars blir det ju lätt så att han mest leker med Vilde när han kommer från jobbet men nu har han ju varit hemma på dagarna och därmed också haft mer tid för båda barnen :)

Schemalagd lycka =P

Juletid, julefrid. Eller hur var det nu? Jo just det ja, julstress!

Man går och längtar, drömmer och längtar lite till. Jul betyder ju ofta lite minisemester för många. Tid med familjen. Men hur avkopplande blir det egentligen? Att schemalägga sin lycka är som att hoppa bungyjump utan lina. När man tänker på det så är det ju inte riktigt klokt. Allt som händer är att vi får en stress, en oro och oftast blir det en besvikelse efteråt. Lycka leder till olycka. FAIL.

Jag vet att jag läst det någon stans, men jag kan inte komma på var just nu. Men det är ju så att vi delar upp livet i tid att leva och tid att överleva; i tid att må bra och tid som bara ska betas av. I just den kategorin, som bara ska betas av, hamnar jobb. Där hamnar sömn, all tid du lägger på städning, hushållsinköp, bilresor och alla andra uppgifter med nyttosyfte.

Tiden som då återstår är ”kvalitetstid”. Tid att leva. Men det är här det blir knepigt. För den tiden är oftast schemalagd. Det är fredagsmys, lördagsfestande, semesterveckor och högtidsdagar. En liten, pluttig stund av våra liv får alltså i uppgift att göra hela livet värt att leva. Men här räcker det liksom inte med att livet är trevligt. Allt annat än fullkomlig lycka gör oss så besvikna att vi inte märker den positiva känsla som vi faktiskt hade. Vi missar alltså tillvarons guldkant för att vi irrar runt i någon slags påhittat jakt efter den heliga graal.

Men ska man se sanning i vitögat är det ju vi själva som tryckt in alla måsten i vårt liv. Det är vårt val att lägga tid på rena kläder, ett fint hem, hemlagad mat, strukna skjortor. Vi måste egentligen ingenting när man tänker efter. Ska man hårddra det så behöver vi inte ens speciellt mycket pengar för att leva men vi jagar konstant dessa tryckta sedlar för att ha råd med allt som vi tror att ett liv måste innehålla.

Det är här man måste inse att man är fullständigt fri att själv välja vad man vill att sitt liv ska innehålla.

Är det viktigt för dig med en designsoffa? God mat? Barn? 52″ tv? Glass? Eller att göra skillnad i världen? Din tid är egentligen din enda resurs i livet och du kan förvandla den till precis vad du vill. Fantastiskt va? Den kan bli till en erfarenhet, en utbildning, kanske en vän, ett jobb, till pengar. Till vad som helst faktiskt.

Vad du än gör med din tid, ditt liv, är helt upp till dig oavsett vilka vägar världen runt om dig redan stakat ut.

I år ska jag verkligen försöka att bara vara under de dagar vi kommer att ha som samlad familj under jul. Jag tar det som det kommer. Det som inte hinns, tar vi en annan dag. Vi plockar bort alla låtsasmåsten om jul i varenda fönster och hemgjord glögg. Jag tror tillochmed att vi struntar i att ha bjudning under jul och nyår. I jul vill jag bara umgås, villkorslöst. I år får någon annan dra lasset om det önskas en get together.

Förstå mig rätt nu, jag ä l s k a r att pyssla och dona. Grejja och fejja. Men oftast ligger det ändå en udd av stress och ångest bakom allt. Prestera, prestera skriks det i mitt huvud. Även om det bara handlar om en så enkel sak som att baka lussebullar. Och speciellt vid dessa speciella tillfällen då man egentligen bara ska njuta av tid tillsammans. Eller tid för sig själv.

Törnrosa.

Vi har vår alldeles egna Törnrosa här hemma :)

Hon sover, sen vaknar hon till för att slumra in igen och så håller det på en stor del av dagen. Oftast har hon två vaken perioder per dygn och håller sig då vaken 1-2h i stöten. De brukar oftast vara runt 15 och sen vid 23.

Visst vaknar hon upp när hon ska äta men det är ju bara under 20min. Sen kommer det en rap och hon somnar om ;)

Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kunde tycka att det var tidskrävande med e t t barn. Inte när de är 1-3månader och inte har kolik i alla fall. Man har ju hur mycket tid som helst. Men har man två barn, där ett av dem har spring i benen och myror i brallan, DÅ har man däremot lite tid! Har man tur så får man en timme runt lunch att göra det man vill :)

Det håller inte :(

Alltså, det här håller inte.

Att jag gång på gång ber om ursäkt för att inläggen har dröjt känns mest bara dumt nu. Men vad ska jag säga. Livet med två små barn är crazy ;) Vilde är nu vaken hela dagarna och har mer spring i bena än en myra. Att hålla koll på honom tar rätt många timmar. Sen när han väl vilar, ja men då ska Elva matas och gosas med. På kvällen när båda barnen sover, då vill man bara vara och sen är det natt. Tiden räcker inte till känns det som. Inte just nu.

Jag gör mitt bästa, men även jag tycker det är lite trist eftersom det faktisk ändå händer en del saker på dagarna som jag skulle vilja skriva om. Att alltid gå tillbaka en vecka i tiden gör ju att man missar så många detaljer =P

Jag missade tex helt att berätta om våran middag på Varvsbergsrestaurangen. Jag hade tänkt skriva ett fint inlägg om hur det skulle vara att då vara matkritiker. Hur standarden där uppe verka ha sjunkit och hur bra det ändå gick att vara där med båda barnen. Fy för den dumma tiden som inte ger mig fler timmar på dygnet.

Men som sagt, nu är det så här ett tag. Jag hoppas det blir bättre fram emot hösten :) Så snabbt som möjligt bara.

Tiden flyger iväg. Rusar förbi eller rinner bort.

Dagens!

Jag kan tycka att det är lite synd att jag inte tagit lika mycket bilder på magen denna gång som med Vilde. Men vad ska man säga, fokus har legat på annat. På familjen, på Vilde, på vardagen liksom. Jag önskar att man tagit fler just för att det är så otroligt mysigt att kunna gå tillbaka i tiden genom bilderna och se minsta lilla utveckling, men även att se att man faktiskt inte såg så gräslig ut som man själv tyckte, haha! :)

Jaja, nog om det. Jag tar ju i stället typ 100 bilder om dagen på världens vackraste korv! Vilde! :)

2day! Vår nya barnstol är förresten helt galet bra! Rymlig som bara den! :)