Another word.

Jag önskar att jag kunnat skriva något läckert nu som att jag har varit på en långresa utomlands, bestigit berg eller hoppat fallskärm och därav min absens. Men om sanningen ska fram så är det bara ren tidsbrist det sitter i. Bedrövligt att det blivit så här, det håller jag med om men jag vet liksom inte när jag ska hinna med som tidigare.

För det är ju som jag har förstått hur mycket tid det faktiskt tar att blogga mycket. Kanske inte så mycket när man skriver men det ska finnas foton, det ska vara vettiga inlägg osv. Detta ska man nu klämma in efter jobbet när man ska mata barnen och sen natta dem. Naturligt borde då bli att blogga efter 1930 då de sover, men då vill jag bara vara. Jag kanske vill träna? Eller så vill jag också sova..

Men mitt största problem är faktiskt fortfarande datorn. Jag drar mig för att öppna den för att den är trasig. Batteriet är väck så jag måste sitta på kabel. Och strömkabeln till mac är en liten magnetklick. Den kan alltså lossna väldigt lätt och då dör datorn. Men inte bara det utan våran strömkabel har det blivit något fel på så rör man till den bara en millimeter så klipper den strömmen. Poff och sen har allt man skrivit försvunnit och sen när man starta om datorn så laggar den värre än en fullmatad PC =P Jag kan inte öppna webbläsaren förrän 20 minuter senare typ.. Ytterligare ett problem är att iPhoto inte läser ner bilderna från iPhone utan jag måste sitta och maila över dem från mobilen till datorn. Allt detta är väldigt omotiverande :(

Hur som helst, vi mår alla jättebra. Jag stortrivs på jobbet. Jag hade inte kunnat drömma om en bättre arbetsplats! Jag kan inte annat än att hålla tummarna för att jag får fortsätta efter nyår! :) Mattias ska börja jobba igen nu på måndag efter sin fyra månaders pappaledighet och båda barnen har börjat hos dagmamma Helen! :) Inskolningen av Elva gick galant så det känns jättebra! Jag har gått ner till 55 kilo men längtar fortfarande till 52. Mattias har fått cortison i axeln och vi söker febrilt efter en ny v70 II som ska passa mina krav :) Jag har bestämt mig för att ta jägarexamen och klurar nu på vilket sätt det skulle bli lättast att göra.

Så där, quick update om läget. Ledsen för att det inte blev några bilder. Men nu kan jag posta mer detaljerade inlägg och då lägger jag in bilderna! :)

Om ni är intresserad så finns jag på INSTAGRAM – WERKESTAM :)

Annonser

Sätter in ett extra fönster! YES!

Precis som vanligt har jag tusen projekt att driva och detta är just ett av dem. Mitt fönsterprojekt. Jag står med piskan och manar på min stackars man som inte kan göra annat än att prestera och leverera. För skulle han bli bråkig och säga något i stil med; Det där kan vi väl kanske göra sen? blir det ingen ro här hemma. Jag är hemsk. Kommer jag på något är det som att det måste göras nu, nu på en gång!! NU! Jag får en obehaglig stresskänsla i kroppen när saker och ting drar ut på tiden. Även när det är jag själv som måste utföra jobbet.

Jag vet och förstår att saker och ting ofta tar längre tid i verkligheten än vad det gör i min planering men ändå så kan jag inte varva ner. Att måla är riktigt jobbigt, inte själva målningen i sig, men just det att man måste vänta på att lagren ska torka innan man får måla på igen. Vilket tidsspill!! Det är lim som ska härda, spackel som ska torka, fogskum som ska härda, färg som ska torka, jag blir tokig! Och det kanske absolut värsta är att det inte går att påverka. Det lönar sig inte att stå med en hårfön och blåsa på väggen. För torkar det för fort blir det knas =P

Nu vill jag gärna försöka se detta som att det ändå skulle kunna vara en bra egenskap i vissa lägen att vara en gåpåare. Saker och ting blir ju gjorda, i tid! :) Det sitter i n t e fast helt enkelt! Stöter man på något som sinkar en så hittar man lösningar på problemen och vägar utöver de som går rakt fram. Inge problem, för framåt ska vi! :)

Att få in ett fönster där nere känns kanon! Ljuset som kommer in är en aningens kallt men jag tror att kan få till det ändå. Och hade jag varit lite längre så hade jag upplevt det som ett lite varmare ljus tror jag. Nu när jag står på golvet så ser jag mest hustak och himmel. Hade jag varit typ 170cm lång så hade jag i stället sett lite av gräsmattan, staketet, vägen och träden. ;)

Ja, nu är det bara en sväng till IKEA för att komplettera lite till sovrummen.

Wake up!

Grab a brush and put a little makeup.

Stressen. Jag fattar det inte. Det lättaste vore att ställa klockan liiite tidigare på morgonen. Men nej, för det finns ju snooze. Jag kliver oftast upp ca 30min innan jag ska infinna mig på jobbet. Samma sak händer även när jag ska gå (som i traska) dit. Nästan i alla fall. Jag missade idag och klev upp 20 minuter innan, dvs 20min innan jag ska börja gå. Alltså 0610. Detta medförde ju givetvis att jag fick näst intil stressa ihjäl mig själv när jag steg för steg tog mig närmare jobbet eftersom jag inte var iväg förän 06.40. Hade jag bara gjort som vanligt och klivit upp 30min innan så hade jag hunnit perfekt att både gå och fräsha till mig i ro innan arbetet börjar. Nu blev det på sista sekunden, men jag hann. Note to self. Ställ väckaren på 05.50, snooza till 06.00 och börja gå 06.30! :)

Schemalagd lycka =P

Juletid, julefrid. Eller hur var det nu? Jo just det ja, julstress!

Man går och längtar, drömmer och längtar lite till. Jul betyder ju ofta lite minisemester för många. Tid med familjen. Men hur avkopplande blir det egentligen? Att schemalägga sin lycka är som att hoppa bungyjump utan lina. När man tänker på det så är det ju inte riktigt klokt. Allt som händer är att vi får en stress, en oro och oftast blir det en besvikelse efteråt. Lycka leder till olycka. FAIL.

Jag vet att jag läst det någon stans, men jag kan inte komma på var just nu. Men det är ju så att vi delar upp livet i tid att leva och tid att överleva; i tid att må bra och tid som bara ska betas av. I just den kategorin, som bara ska betas av, hamnar jobb. Där hamnar sömn, all tid du lägger på städning, hushållsinköp, bilresor och alla andra uppgifter med nyttosyfte.

Tiden som då återstår är ”kvalitetstid”. Tid att leva. Men det är här det blir knepigt. För den tiden är oftast schemalagd. Det är fredagsmys, lördagsfestande, semesterveckor och högtidsdagar. En liten, pluttig stund av våra liv får alltså i uppgift att göra hela livet värt att leva. Men här räcker det liksom inte med att livet är trevligt. Allt annat än fullkomlig lycka gör oss så besvikna att vi inte märker den positiva känsla som vi faktiskt hade. Vi missar alltså tillvarons guldkant för att vi irrar runt i någon slags påhittat jakt efter den heliga graal.

Men ska man se sanning i vitögat är det ju vi själva som tryckt in alla måsten i vårt liv. Det är vårt val att lägga tid på rena kläder, ett fint hem, hemlagad mat, strukna skjortor. Vi måste egentligen ingenting när man tänker efter. Ska man hårddra det så behöver vi inte ens speciellt mycket pengar för att leva men vi jagar konstant dessa tryckta sedlar för att ha råd med allt som vi tror att ett liv måste innehålla.

Det är här man måste inse att man är fullständigt fri att själv välja vad man vill att sitt liv ska innehålla.

Är det viktigt för dig med en designsoffa? God mat? Barn? 52″ tv? Glass? Eller att göra skillnad i världen? Din tid är egentligen din enda resurs i livet och du kan förvandla den till precis vad du vill. Fantastiskt va? Den kan bli till en erfarenhet, en utbildning, kanske en vän, ett jobb, till pengar. Till vad som helst faktiskt.

Vad du än gör med din tid, ditt liv, är helt upp till dig oavsett vilka vägar världen runt om dig redan stakat ut.

I år ska jag verkligen försöka att bara vara under de dagar vi kommer att ha som samlad familj under jul. Jag tar det som det kommer. Det som inte hinns, tar vi en annan dag. Vi plockar bort alla låtsasmåsten om jul i varenda fönster och hemgjord glögg. Jag tror tillochmed att vi struntar i att ha bjudning under jul och nyår. I jul vill jag bara umgås, villkorslöst. I år får någon annan dra lasset om det önskas en get together.

Förstå mig rätt nu, jag ä l s k a r att pyssla och dona. Grejja och fejja. Men oftast ligger det ändå en udd av stress och ångest bakom allt. Prestera, prestera skriks det i mitt huvud. Även om det bara handlar om en så enkel sak som att baka lussebullar. Och speciellt vid dessa speciella tillfällen då man egentligen bara ska njuta av tid tillsammans. Eller tid för sig själv.

I elfte timmen renoverar vi!

Klar man renoverar 6h innan förlossning!! Vem gör inte det!?

Nu är vi alla fall i stort sett klar nere i vårt sovrum. Idag har vi spacklat, slipat och målat. Det känns skönt nu.

Det enda som är kvar är lite småpiff men det är ju inte så tungt direkt. Och jag är glad att jag inte hunnit tjata sååå mycket gällande den där mattan, för nu vill jag nämligen ha en.. Vit! ;)

Det ska upp några tavlor och sen kanske, kanske att jag måste hitta ett nytt litet bord att ha bredvid amningsfotöljen men det tar vi sen. Tvn ska upp på väggen också för just nu står den på skänken =P

Allt det blå, marina, är nu borta och istället utbytt mot grönt,vitt och puderrosa! Det blev faktiskt otroligt avslappnat där nere. Jag kommer att ligga och läsa många böcker där i höst känner jag! :)

Dör stressdöden.

Snart dör jag.

Jag har en miljard saker att hinna med innan förlossning. Hur kunde det bli så här? Jag skulle ju bara njuta av de sista dagarna som gravid. För det är minsann länge till nästa gång. Om det ens bli någon nästa gång. Och nu är det bara 24h kvar! :O

Frögurkor som mamma så fint sa ;)

Innan tisdagmorgon ska jag bland annat;

  • Tvätta
  • Slipa sovrumsväggen
  • Spackla ett varv till
  • Måla x2 varv med vitfärg
  • Städa (skura bort all spackel och damm)
  • Tjata på mamma om Rustamattan jag vill ha
  • Sätta upp alla saker som ska upp på väggen
  • Bädda till lilltösen
  • Bädda Vildes provosoriska säng
  • Packa Vildes saker inför veckan
  • Vika fyra Ikeapåsar med tvätt
  • Piffa sovrummet
  • Fylla bebis skänk med prylar
  • Fixa håret
  • Träffa OP läkaren
  • Skriva in oss på BB
  • Sova minst 6h
  • Långduscha (men jag skulle helst vilja bada)
  • Röjja i WIC
  • Ta ner täcken och kudder från vinden
  • Bära in madrasser (för att ha upp under de första 7 dagarna)
Sen är det säkert hundra saker till men jag är för stressad för att ens minnas dem =P

Jag får ju självklart hjälp av Mattias. Men jag vill göra det mesta själv så jag får det precis som jag vill ha det. Kontrollfreak? Ja kanske, men säkert extra mycket nu för att jag är superdupermegahöggravid. Jag vill kunna ligga på BB och veta att allt hänger där det ska och att allt är tvättat och på sin plats. Visst litar jag så klart på Mattias, men skulle han tex hänga upp TVn så skulle han inte bry sig om den hängde tex 1cm för högt eller för låg. Men för mig är det förödande!! ;)

-Meltdown-

Dagen före dagen!

Lördag, dagen före min födelsedag.

Märkligt att jag inte längre blir lika uppspelt och förtjust inför denna händelse som för bara två år sen. Då betydde oftast födelsedag en helkväll med kompisar ute på stan. Nu blir det mest hemmamys med familjen :)

Men vet ni, det känns så skönt att det nu är så. Man har hittat lugnet :) Självklart gillar jag fortfarande att festa och att gå ut på stan med våra vänner men det är på ett helt annat sätt. Vi är alla vuxna nu.

På min önskelista inför morgondagen står förutom ett par vita Converse (som jag kommer att få av mamma) bara pengar. Hur motsägelsefullt känns inte det? Swooosch så var man 20 år igen =P Kommer jag någonsin att växa ifrån detta? Och mamma ska göra en tårta till mig, som hon alltid har gjort! :) 16 here I come. Löjligt men ack så härligt.

Jag är ingen bjudningstjej som orkar göra bullar, tårta mm på min egen födelsedag. Jag åker hellre runt och tar en kaffe hos de som skulle uppvaktat mig! ;) Att få slippa stressen och pressen över allt stök och bak är gåvor nog! :)

-Forever young –