Snittet 7 dagar efter förlossning.

Yep, då var vi här igen. Kroppen känns sladdrig som en bulldeg och känslan av sjöko har infunnit sig.

Men sju dagar efter förlossning och jag kan tacksamt säga att jag redan är nere på 68kg. Så 10kg har jag tappat trots att jag ätit en hel butterkaka själv, två stubbar prinsess tårta och sen två stora gräddbakelser. Folk kommer ju med så mycket gott nu när de svänger förbi och grattar, haha! :)

Gällande snittet så läker det helt ok. Jag har tusen gånger rörligare denna gång än vad jag var med Vilde. Jag vet inte om det beror på sättet de sytt eller om det är så att min känsel redan är borta så att jag helt enkelt inte känner att jag inte känner ;) För som jag minns det med Vilde brände snittet väldigt mycket de första fem dagarna. Sen blev det bra. Men nu behövde jag bara smärtlindring på sjukhuset de första två dagarna och sen var det bra. Jag tog även smärtlindring dag tre men det var mest för eftervärkarna. Hemma kan jag nu ligga på sida, på mage, på rygg, ja lite hur som helst faktiskt utan att det gör ont eller stramar. Det är helt fantastisk! Men rätt farligt också tror jag, för man belastar ju sig med mycket mer än om man hade haft ont. Jag vet ju att jag inte ska lyfta Vilde, men det är svårt att motivera när det inte gör ont.

Idag tog jag bort tejpen som var över snittet och ska nu börja tejpa om det med brunhäfta. Planen är att jag ska göra det så länge jag orkar. Helt sex månader för bästa resultat. Men vi ser väl hur det blir med det. Tejp är inte så roligt att hålla på med. Det blir klistrigt, det kladdar och det fastnar.

I ryggen däremot gör det ont. Upp mot skuldran. Det känns att man inte använt rätt muskler på ett tag och att de nu måste byggas upp igen. Men sen är alltid första 1-2 veckorna värst för ryggen i mitt tycke. Den stärks rätt snabbt iom att man nu går på ett helt annat sätt än när man är gravid.

Annonser

Morfin VS Ketogan

Smärtlindring efter snitt. Vilken soppa.

Det första dygnet som gått har jag fått galet mycket av allt. Först Tradolan och Diklofenak. Det hjälpte föga så jag fick Ketogan (syntetisk morfin) muskulärt. Fungerade inte. Fick lite till samt sprutor mot illamående. Det tappade dock effekt snabbt och då fick jag i stället rent Morfin muskulärt. Äntligen lite sömn. Vaknade dock och mådde jätte illa. Ny spruta mot illamående. Nya Tradolan. Och självklart Citodon. Så har det rullat på tills nu.

Vad jag tänkte säga är att det råder stor förvirring gällande Morfin och Ketogan om man trillar in på div. forum. Så jag tänkte skriva hur jag upplevde dem. Detta kan dock skilja från person till person samt beroende på hur intensiv smärtan är. Har det gått för långt så har det gått för långt liksom.

Den första sprutan jag fick var Ketogan. Den hade effekt relativt fort men jag började också må illa rätt fort. Jag har hört att det ska vara rätt ovanligt att man mår illa på just Ketogan. Men varför jag reagerade så stark på det kan bero på att min smärta hade hunnit gå för långt. Jag mådde alltså redan fruktansvärt illa pga smärtan och när det sen blev snurrigt så förstärktes den känslan. På Ketogan kände jag att jag hade lite  svårt att hänga med i samtal med Mattias. Jag kunde bara flytta blicken långsamt om jag ville att bilden skulle följa med och jag kunde verkligen inte blogga under verkningstiden. Men jag kände mig rätt lättsinnad :) Lite euforisk. Och det kliade inte så fasligt.

När jag sen fick rent morfin så kände jag mig genast mycket ”tyngre”. Jag blev otrolig dåsig men också rejält smärtlindrad. Jag upplevde det som att det fungerade bättre mot smärtan. Jag blev heller inte akut illamående utan det kom efter ett par timmar i stället. En stor nackdel med morfin är dock att det kliar i ansiktet. På morfin kunde jag absolut inte blogga, det var knappt så att jag kunde läsa meddelanden på min mobil, allt snurrade.

Så där, det är hur JAG upplevde de olika preparaten.