Små fröna!

Att se på Fåret Shaun. Eller Gång gång, som Vilde säger.

Bandvagn låter annars rätt likt – Gang gagn. Men även husvagn – Ging gagn.

Det är roligt att Vilde nu börjar komma igång med pratet. Han försöker härma mycket av det vi säger och även fast det inte blir riktigt rätt förstår man oftast. Senast sa han trisslott, nästan helt rätt dessutom – tisslott.

Dumbom är annars ett populärt ord för mamma eller pappa =P

Annonser

En stund om dagen.

Elva har ett litet hål, tre dagar i veckan då hon får ha alla leksaker för sig själv. Ingen storebror som kommer och tar dem av henne. Inge storebror som kommer med bilden och kör över. Ingen storebror som leker hårt, hårt, hårt. Det är fina stunder!

Stunderna hon har för sig själv med alla leksaker kan dock var lite röriga de också. För vilka av alla saker ska man välja? :O Det finns ju så mycket! Jag har dock märkt att hon gillar böcker. Hon sitter och bläddrar och tittar, oooar och tittar lite till. Smakar på ett hörn och klappar sen förtjust händerna :) Så det kanske räcker med att jag ställer fram korgen med böcker för att hon ska vara nöjd? :)

Vildes nya glasögon!

Aah, äntligen har han börjat ha dem på sig! :) Jag tror han börjat förstå att det blir bättre då. För han tog av sig dem men sen kom han till mig och sa; Mera! Samtidigt som han sträckte brillorna mot mig.

Jag har försökt göra det till en liten lek när han tar på glasögonen. Vi busar som aldrig förr och tokar oss som om vi inte är riktigt kloka. Men tar han av sig dem under tiden vi leker så slutar vi direkt busa. Det har fungerat bra hittills. Men jag har inte direkt några högra krav på honom att han ska ha dem på sig ännu. Jag tror vi tar det i den takt som passar. Jag vill inte att han ska tvingas att ha på sig dem utan han ska förstå själv att det blir lite bättre när han använder dem. Han ser ju bättre med dem liksom! :)

Den glada gossen!

Blir man inte varm i hjärtat så säg? Vilde är så himla go och glad på dagarna. Vårt lilla busfrö!

 

Men det är klart, vi har ju haft lyxen att få att Mattias hemma nu i flera vekor. Klart man blir glad då!! :)

Tänk om man kunde få vara hemma båda föräldrar samtidigt och göra lite som man vill med sin FP. Vad härligt det skulle kunna bli för så många fler! Vi har ju chansen att få vara tillsammans för att Mattias kan ta FP för Vilde medan jag tar det för Elva men jag tänkte på alla andra som inte har den möjligheten.

Matvägrar :(

Vilde har under den sensate veckan matvägrat.

Han vill inte ha gröt, inte puffar, absolut ingen mat, inga mackor, ingen frukt, inte ens tomater eller makaroner. Han dricker dock vatten. Vad ska jag göra? På tidig morgon kan jag få i honom 150 ml NAN2. Men that’s pretty much it. Han kan om han är på humör äta en Ellas kitchen smootie men som sagt, bara om han är på humör. Och kanske en halv spisbrömacka.

Vi har försökt ge honom sådant som vi vet att han tycker om man han ratar det. Han blir arg bara han ser sin tallrik. Vi har prövat att ge honom mat på en vanlig tallrik i stället och vi sitter tillsammans allihop och äter men det verkar inte hjälpa =/

Men visst är det så att ett barn inte aktivt kan svälta sig? Det måste ju var aså att han har ont i halsen eller något i den stilen. Eller att han kanske ätit en macka med ett hårstrå på som sen fastnat i halsen/munnen och gett en obehaglig upplevelse som han har i minnet?

Vilde har ju förut ätit i stort sett allt och med god aptit. Glufs glufs. Det har varit backningar på både frukost och middag. Men nu, vad hände liksom?

Redo för utlandet!

Nu är det nära! :)

Tänk att lilla Elva fick sig ett eget pass innan hon ens hunnit fylla fyra månader, så märkligt. Så impulsivt. Vilde hann ju dock bli lite äldre!

Så upp till bevis nu då om det kommer att bli den mardröm de flesta varnar oss för eller om vi kommer att klara det fint :) Jag tror på det sist nämnda. Men jag gillar heller inte iden på att man ska ha någon slags kristanke redan innan man sitter i situationen. Självklart ska man vara förberedd och det är vi. Men man behöver ju inte måla fan på väggen i förtid ;)

Man ska alltid gå in för en uppgift med en positiv approach för det brukar oftast bli därefter!

Som det här med att det nu förväntas regna när vi ska gå på Zoo. Måste vi stanna hemma och deppa för det? NEJ! Packa ner regnkläder och sen kör vi! :) Ska allt falla på att det eventuellt är dåligt väder så skulle man ju aldrig våga semestra!

Sleeping beauty

Min vackra Elva :)

Hon sover fortfarande helt galet mycket. Jag försöker hålla henne vaken under dagen men hon gillar att sova. Inte för att hon ör mer vaken på natten men det känns som om hon borde få in en dagsrytm.

Vilde däremot har blivit en kung när det kommer till natten. Han somnar som en stock 19.00 för att vakna 07.30! Nu somnar han till och med utan nattvällingen. Man lägger helt enkelt bara ner honom i sängen, stoppar om honom, ger en godnattpuss och sen går man ut. Tjoflöjt! Detta är så klart i hans egna säng, här hemma. Men ändå :)

Det verkar om om det går i perioder det där. Han har för det mesta sovit helt ok, men sen ibland då har vi varit tvungna att mata på natten/plockat upp och lugnat/flyttat till vår säng/suttit och sjungit/legat brevid mm. Oftast bara för ett par dagar och sen har det varit bra. Och självklart när han varit sjuk. Jag tycker dock att det verkar vara så för de flesta barn. Att sömnen fungerar ypperligt periodvis för att sen fall ur under ett tag.

Det håller inte :(

Alltså, det här håller inte.

Att jag gång på gång ber om ursäkt för att inläggen har dröjt känns mest bara dumt nu. Men vad ska jag säga. Livet med två små barn är crazy ;) Vilde är nu vaken hela dagarna och har mer spring i bena än en myra. Att hålla koll på honom tar rätt många timmar. Sen när han väl vilar, ja men då ska Elva matas och gosas med. På kvällen när båda barnen sover, då vill man bara vara och sen är det natt. Tiden räcker inte till känns det som. Inte just nu.

Jag gör mitt bästa, men även jag tycker det är lite trist eftersom det faktisk ändå händer en del saker på dagarna som jag skulle vilja skriva om. Att alltid gå tillbaka en vecka i tiden gör ju att man missar så många detaljer =P

Jag missade tex helt att berätta om våran middag på Varvsbergsrestaurangen. Jag hade tänkt skriva ett fint inlägg om hur det skulle vara att då vara matkritiker. Hur standarden där uppe verka ha sjunkit och hur bra det ändå gick att vara där med båda barnen. Fy för den dumma tiden som inte ger mig fler timmar på dygnet.

Men som sagt, nu är det så här ett tag. Jag hoppas det blir bättre fram emot hösten :) Så snabbt som möjligt bara.

Tiden flyger iväg. Rusar förbi eller rinner bort.

Ett eget hopptält!!

Hoppla! :)

Grannen fyllde 30 och hade på baksidan ett litet hopptält till de små. Gissa vem som tyckte det skoj?? :)

Lyxigt med ett eget hopptält må jag säga! :)

När jag var liten så fanns det ibland på sommrarna en hoppborg på campingen i Gullvik. Eftersom vi bodde en bit ut mot udden så körde vi alltid förbi hopptältet, och inte hade mamma och pappa lust att stanna där varje dag så det blev inte så mycket hoppande trots allt :P Men de gånger vi åkte ner och jag fick hoppa.. Vilken lycka!

Samma sak som med bollhav nu när jag tänker efter. Jag var väldigt förtjust i detta hav av bollar. Men det var faktiskt väldigt sällan jag fick lyxen att leka i ett. Kan nog bara minnas två gånger. Sen blev jag för gammal och kom på att det faktiskt är rätt äckligt med bollhav. Det måste ju finnas miljoner med äckelpäckel bland alla bollar =P

Baby blues.

Ok, hur vet man om man nu har babyblues eller inte?

Jag tror inte jag hade det med Vilde, eller hade jag det? Jag tycker det var ett ständig limbo de första månaderna. Och det räknas väl ändå inte? Det var inte så att jag skrattade och grät om vartannat utan det var lite djupare än så.

Lite mer som nu, fast annorlunda.

Nu funderar jag mest på hur man ska få allt att gå ihop. Hur det kommer att bli om ett par månader med alla olika sov och mattider, kommer något av barnen att känna sig åsidosatta osv? Mest bara tankar alltså. Vissa stunder känns det visserligen som ett svårlöst pussel men i andra stunder så känns det bara som att vi får ta dagarna som de kommer. Men alltså, detta räknas väl ändå inte till baby blues? Av andra mammor har jag ju hört att de kunnat sitta i flera timmar och bara gråta helt utan anledning för att sen vara hur lyckliga och euforiska som helst.. ?

Det enda jag kan känna är att jag är lite mer lätt irriterad. Om man nu ska uttrycka det så. Jag tycker de flesta gör saker fel, även om de bara vill hjälpa mig. Jag vill göra det på mitt sätt, så det blir rätt. Jag kan tex bli små grinig om saker och ting inte går tillräckligt snabbt (läs; på en gång). Eller om folk inte svarar telefonen. Så brukar det inte vara. Och jag är rätt vaksam över barnen. Men det är väl naturligt? Är inte alla mammor det?