Separationsångest

Vet ni vad, jag har fått plats hos en dagmamma för Vilde. Han får börja efter nyår.

Jag har önskat detta, det har jag. Men nu när det plötsligt blir verklighet blir jag lite chockad. Lite rädd. Ska min lilla korv inte längre vara med mig hela dagarna??? :O Tänk om de andra barnen är dumma med honom, eller tänk om han är dum med dem? Kommer att han sova? Äta? Sakna mig?

Det kommer att gå bra, det vet jag ju innerst inne. Men nu när vi varit med varandra dygnet runt i snart 1.5 år så känns det helt klart lite märkligt. Jag tror ju dock att Vilde kommer att bli lycklig över detta då han får en annan sorts stimulans. Jag kan inte riktigt aktivera så som jag önskar just nu iom Elva. Hon är nämligen en tös som inte gillar vagnen, eller selen. Hon trivs bäst på armen. Och att då vara ute och jaga efter en 1.5 åring är inte det roligaste.

Dagmamman han kommer att vara hos har jag iaf bara hört gott om. Och hon kommer att ha en pojke som är en månad yngre än Vilde samt två stycken treåringar och en 4? åring. Så totalt blir de fem barn.

Om det nu inte finns plats där för Elva sen så blir det nog mest aktuellt med en förflyttning så att de hamnar på samma ställe. Jag funderade ett tag på om det var bättre att tacka nej till denna plats och sen hoppas på att han kommer in på ett ställa där båda sen kan vara men nej. Jag håller tummarna för att de istället för vara ihop hos dagmamman. Men vet ju aldrig :) Det är ändå ett tag kvar innan Elva ska ut i denna sväng!