Jag saknar solen i mitt liv.

Alltså denna häst. Jag saknar honom. Jag saknar de träningar vi hade och jag saknar lukten i mina kläder.

Jag hoppas att det snart blir ändring på detta och att jag återigen får rida på hans rygg. Men det är svårt att få tiden att räcka till nu med två små hemma och jag vill inte ta på mig ansvar som jag sen inte kan leva upp till :(

Men tids nog. Jag håller tummarna! :)

Separationsångest

Vet ni vad, jag har fått plats hos en dagmamma för Vilde. Han får börja efter nyår.

Jag har önskat detta, det har jag. Men nu när det plötsligt blir verklighet blir jag lite chockad. Lite rädd. Ska min lilla korv inte längre vara med mig hela dagarna??? :O Tänk om de andra barnen är dumma med honom, eller tänk om han är dum med dem? Kommer att han sova? Äta? Sakna mig?

Det kommer att gå bra, det vet jag ju innerst inne. Men nu när vi varit med varandra dygnet runt i snart 1.5 år så känns det helt klart lite märkligt. Jag tror ju dock att Vilde kommer att bli lycklig över detta då han får en annan sorts stimulans. Jag kan inte riktigt aktivera så som jag önskar just nu iom Elva. Hon är nämligen en tös som inte gillar vagnen, eller selen. Hon trivs bäst på armen. Och att då vara ute och jaga efter en 1.5 åring är inte det roligaste.

Dagmamman han kommer att vara hos har jag iaf bara hört gott om. Och hon kommer att ha en pojke som är en månad yngre än Vilde samt två stycken treåringar och en 4? åring. Så totalt blir de fem barn.

Om det nu inte finns plats där för Elva sen så blir det nog mest aktuellt med en förflyttning så att de hamnar på samma ställe. Jag funderade ett tag på om det var bättre att tacka nej till denna plats och sen hoppas på att han kommer in på ett ställa där båda sen kan vara men nej. Jag håller tummarna för att de istället för vara ihop hos dagmamman. Men vet ju aldrig :) Det är ändå ett tag kvar innan Elva ska ut i denna sväng!

 

365 dagar sen du dog.

Idag, på dagen, är det 365 dagar sen Kyrkoryks Zantina lämnade detta liv för ett annat.

Hon fick tyvärr inte välja detta själv :'( Om det var en olycka eller vad det nu var..

Jag saknar henne.

Varför är det alltid så att man hela tiden kommer på saker man borde sagt och gjort när det är för sent?! Jag önskar mig gång på gång tillbaka till den dagen då jag lät mitt nyfunna intresse för killar och fest gå ut över Sannie. Jag önskar mig tillbaka bara för att få göra om och göra rätt. Från att ha varit i stallet nästan dygnet runt till att endast vara där 1-2h är fel! Och inte nog med det, oftast under de timmarna jag var där var  jag jättestressad för jag ville ju så gärna vara mina ”vänner” till lags och inte be dem vänta när vi skulle hitta på saker. I stället fick min allra bästa vän vänta, min häst :'(

Jag blir så ruskigt arg på mig själv när jag tänker på detta. Det här är en av de eviga ångesttankarna jag aldrig kommer att bli av med. Jag blir så arg och ledsen att det sprutar tårar ur mig bara jag skriver om det.

Fina, fina Sannie.

Självklart var det inte så alla dagar, att jag stressade igenom allt och inte tog mig tid. Men jag önskar att det var mer som åren i början hela vägen ut. När man v e r k l i g e n tog sig tid.

Jag är dock glad över att lilla Wilma red henne, tävlade med henne och bara mös med henne under tiden då jag inte gjorde det. Sannie lyste åter upp och verkade trivas som fisken i vattnet :)

Semester ;)

Jag är på kort semester, från teknikens värld.

Återkommer snart :) Bloggtorka ett dygn till.

Jag saknar tid. Jag saknar er.

Jag blir alltid lika glad när jag tittar på det här kortet. Det var en helt fantastisk kväll på alla sätt och vis. Ni gjorde min dag tjejer. Verkligen! Mina små brillmongon ;) <3<3<3<3<3