När man måste städa.

När ni städar, gör ni det i någon viss ordning eller tar ni det som det kommer?

Jag är så där att jag verkligen måste städa köket först. Jag är allergisk mot saker på diskbänken och mår otroligt dåligt i själen när bänkarna inte är torkade. Rätt tokigt. För att det ligger världens största hög med tvätt på golvet i sovrummet rör mig inte i ryggen liksom. Men köket måste torkas flera gånger per dag.

Jag kan tänka mig att många har samma känsla över toaletten. Men det har inte jag. Mest bara för att jag hatar att städa toalettstolen. Det är Mattias sak. Det och att rensa avloppen. För hur rent man än har det i toan så tycker jag att det är en speciell lukt på vattnet. Och får jag bara en förnimmelse av detta vill jag kräkas. Jo, vi har toapluttar som ska hjälpa med detta. Men det spelar ingen roll. Städar jag toan så tömmer jag typ ut en hel flaska Korin bara för att försäkra mig om att det bara kommer att lukta Klor vad jag än gör ;)

Sen tycker väl alla om att ha det städat runt om sig, självklart. Men det finns ju rum man prioriterar :) Det får inte gå till överdrift!

Ja, som sagt. Vad har ni för ordning och vad prioriterar ni för rum? :)

 

Annonser

Panik!! :'(

Jag klarar inte av plötsligt förändrade situationer så där jätte bra. Inte om de innefattar massa okände människor när jag är extremt utelämnad och sårbar. Jag får panik. En helt obeskrivlig panik. Alla sinnen i kroppen vill få mig att fly. Jag blir yr, illamående, hjärtat rusar, jag gråter, kroppen skakar. Det enda jag kan tänka på är att få komma bort!

Så klart att detta skulle hända idag.

Jag ligger och vilar, nöjd över mitt beslut att stanna på BB tills på fredag för att få igång amning ordentligt och att få bounda riktigt med bebis, den del jag tappade lite med Vilde. Jag såg fram emot eftermiddagen då Mattias skulle komma och vara hos oss. Jag låg dock och oroade mig lite över amningen. Jag tycker tösen inte äter tillräckligt och jag tycker hon börjar bli lite gul?

In kommer då ett par med en bebis. Tjoff tjoff! ”Nu får du sällskap fröken!” Eeh, what?! Jag har mina saker upppackade lite överallt och jag fick inte en chans att plocka bort dem eller att ta på mig kläder. Jag känner mig helt överrumplad. BM vet att jag inte klarar av folk nu. Hon vet detta för att jag tidigare bröt ihop när jag skulle få hjälp av tre sköterskor att ta mig upp ur sängen. Jag vill inte ha folk omkring mig när jag inte kan resa mig själv, när jag inte kan gå på toa riktigt, när inte amningen kommit igång helt 1o0, när jag har så ont att jag kan kräkas ett par gånger per dygn.

Jag känner mig som en helt värdelös mamma när Elva gnyr lite för jag är rädd att hon ska störa dem. Jag vågar inte röra mig i sängen för jag vill inte att de ska se hur vek jag faktiskt är. Jag klarar inte av att gå på toa eller ut i allrummet för då måste jag gå förbi deras säng.

Panik. Jag vill åka hem.

Visst förstår jag att det kan bli fullt på BB och att man då m å s t e dela rum, men kunde de inte förberett mig iaf och kanske sett över alternativet att jag kan få åka hem?

En annan BM har nu tagit Elva för PKU test. Sen skulle hon kolla vad hon kunde göra för att lösa situationen.