Bloggen.

Det verkar ha blivit så att jag nu postar klumpdagar. Alltså mer sällan och de dagar jag postar kommer det 7-8 inlägg. Det är inte min mening. Men tiden räcker inte till alla dagar och ibland känner jag att det skulle vara för menlösa inlägg. Men vem postar jag för då? För min egen skulle eller för andras skull? Jag kan ibland ha svårt att svara på det.

Jag har alltid och kommer alltid att skriva för min egen skull. Men ibland ploppar det liksom upp någon slags prestationstanke i mitt huvud. Som att ni skulle förvänta er det ena eller det andra. Men så är det ju verkligen inte. Hoppas jag i alla fall ;)

Äsch, tanken är att jag ska komma till rätta med detta och posta ett-två inlägg per dag istället för att köra ihop allt till en dag per vecka. Det känns bättre så. Jag måste bara komma igång :)

Annonser

Alla dessa krav..

Prestationsångest. Damn you.

Jag kom precis på varför jag slutar med den ena hobbyn efter det andra. Nu är det så att de hobbysar jag gett mig på har det visat sig att jag faktiskt haft sinne för. Och då menar jag att det har varit ganska lätt. Och när jag gör framsteg så blir jag så rädd för att nästa gång inte göra det att jag lägger av. Trist.

Bara under de senaste två åren har jag börjat och slutat ett antal saker, för att nämna några;

  • Virkning
  • Stickning
  • Gitarrspelande
  • Spanska
  • Träna
  • Måla

Ja, även att måla, tråkigt nog. Idag var jag på väg att ta fram skissblocket men jag bara kände prestationsångest. Helt sjukt ju. Det är ju inte direkt så att man är någon Picasso! Och att måla ska ju bara vara roligt och befriande =P

Men ja.. Samma sak har det ju varit med allt annat. När jag har känt att jag fått flyt i det jag gör så lägger jag av. När jag kände att jag kunde virka utan att anstränga mig slutade jag. När jag kunde sticka utan att hela tiden kolla på stickorna gav jag mig. När jag kunde de flesta ”betydande” ackord gav jag upp och nu när jag målat ett par tavlor får jag ångest.

Varför varför varför?

Vad är det som gör att jag hela tiden måste prestera bättre? Varför är jag så rädd att misslyckas? Den enda som dömer mig är jag jag själv?

Det är höll nästan på att ta udden av den mediala cirkeln jag går också. Jag bara kände att jag måste prestera. Jag måste bevisa att jag visst kan. Men what the fuck?! För vem? För vem måste du bevisa det för? S U C K

Detta kan gå så långt att jag från dag till dag kan känna att jag måste städa lite bättre. Lite snabbare. Bara för att bevisa att jag kan  superstäda ett helt hus på en timme. En timme. Va? Varför inte låta det ta en dag? Ta sakerna som de kommer?

Lösning på detta? Någon?