Det underbara lugnet.

Ja, vad ska man säga? :)

E L James, Laphroaig och tänt ljus, helt underbart! :)

Sure, sure, whiskey ska inte drickas ut en konjakskupa. Men man tager vad man haver redo.

Det var en fin kväll! :)

Annonser

Fika hos Mormor upp i dagen :D

I tisdags medan Vilde var hos dagmama så passade jag och Elva på att fika hos Jossan. Hon har det mest hemtrevliga käk man kan tänka sig. Det är fyllt med en massa personligt kitch. Jag skulle aldrig kunna ha det så men när jag kommer hem till andra som får det att fungerar känner jag mig så otroligt ”hemma”. Jag får ett sånt där myslugn i kroppen som jag alltid strävar efter men sällan finner.

Det är liksom små prylar lite här och där. Det hänger egenmålade tavlor på väggen och kopparna är i alla möjliga former och färger :) Var man än tittar så finner ögat något att fastna på. Typ som de underbara discoskrillorna som hänger över soffan. Myyyys!

Jossan är en riktig fyndarräv må jag säga! Hon har så mycket fint :)

 

Hästbiten, igen.

Ja, nu börjas det igen.

Stötte in i mina otvättade ridkläder här om dagen. Swooosch så var man i omloppsbana runt silvermånen igen. Jag kan inte leva utan hästar. Så är det bara. Jag måste, måste verkligen få vara ute i stallet, på hästryggen eller bara i boxen för att få riktigt bra.

Hästar är min egna terapi. Där känner jag mig lugn. På riktigt.

En mjuk mule mot kinden. Känslan av frihet i galopp över ängen. Hästar är verkligen här och nu, det digitala samhällets motsats!

Jag grubblar mycket, jag har ofta en oförklarig ångest och jag har svårt att sova. Att må så är rätt utmattande, men eftersom jag mer eller mindre alltid levt så så märker jag inte av det utan jag blir bara mer och mer uppskruvad. Stressad. Men vet ni, med hästar fungerar inte det. Då måste man vara här och nu. En ganska extrem variant av mindfullness med andra ord! ;)

I stallet är jag oftast alldeles tyst. Jag behöver inte vara verbal med den häst jag är hos. Vi förstår varandra ändå. Att vara närvarande i sina sinnen avlastar hjärnan och man blir fräsch. Jag tar mycket hellre 20 minuter tillsammans med en lugn och trygg häst, än en två timmars promenad ute. Ska jag ut och promenera blir jag återigen stressad =P Att umgås i stallet när hästen står och tuggar sitt hö är bara lugnande. Man får vara i den riktiga verkligheten för en stund.

Med hästar får man dessutom möjlighet att öva på saker man tycker är jobbigt. Närhet, till exempel. Man kan av olika orsaker ha negativa erfarenheter av närhet. Men med en häst kan man få närhet utan villkor.

Jag önskar att de haft hästar i psykoterapin här i Örnsköldsvik. Hästunderstödd KBT typ :) Sign me up liksom. Äntligen något som fungerar.

Jag vet att det finns i Skellefteå, men jag tycker som sagt att det borde finnas överallt!

 

-Sannie och lilla Wilma-

Sannie, Sannie. Mitt hjärtas häst. Hade jag inte haft henne under min uppväxt vet jag inte hur det hade slutat. Min klippa. Snart är det ett helt år sedan de nya ägarna tog bort henne. Hela den historien är fortfarande omgiven av fussigt ludd. Men jag kommer nog aldrig riktigt få veta vad som hände. Jag vet bara att den 12 Augusti 2011 var hennes liv över. (Om nu det var sanning) Jag försöker att inte tänka så mycket på det utan mer släppa det och låta det vara. Gå vidare. Men vissa dagar är det svårare än andra.

En fantastisk dag! :)

Min födelsedag blev helt fantastiskt bra :) Vi åkte till de jag ville träffa istället för att bjuda på fika här hemma och det var bara så härligt att få slippa all stress och press.

Vi började dagen ute i Svedje hos min mamma. Ett av paradisen på jorden. Det är så otroligt lugnt och härligt där uppe. Och luftigt, jag kan andas :) Vi blev bjudna på tårta och kaffe och jag fick mig bland annat ett par fina vita Converse! :) Så nu är jag verkligen inte oskuld längre. Nu äger jag ju två par ;) Ett i skinn och ett par vanliga! Men det där med storlekar, vilket jidder =P På Stadium i stan hade de inte min stl så vi fick beställa på deras hemsida =P

Vilde busade runt i gräset och fick på sig ett huckle för att inte bränna sig i solen. Våran lilla piratunge! Huckle är helt suveränt när man glömt solhatten hemma! :) Efter allt gräsbus tog lillkorven sig an gruset. Så klart ;)

Efter vår visit hos mamma så åkte vi raka vägen ut till nästa paradis, nämligen Gullvik. Ut till pappa med andra ord. Där händer samma sak som i Svedje, jag kan äntligen andas. Kanske till och med bättre där än i Svedje pga havsluften. Tänk om man vore så lycklig lottad att man hade båda i sina ägor. Hus nära stan och året runt stuga nära vattnet. Mums! Nu har vi ju dock turen att kunna uppleva detta ändå, men vilken dröm alltså :) Gullvik har och kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat. Jag verkligen önskar att Vilde kommer att få njuta av dess magi också!

Ute hos pappa bjöds det på färska jordgubbar med grädde. Vilken hit! :)