Different pages.

Ibland när man är på olika sidor gällande ett problem gör det ont. Speciellt när det handlar om barn.

När den ena föräldern vill vara striktare än den andre. När man annars är så otroligt samspelta känns det märkligt på något sätt. Det är inte ofta vi befinner oss i denna situation men idag blev det så.

Vilde var trött och ledsen. Kunde inte komma till ro. Jag tycker man ska finnas där för Vilde och visa att han inte är ensam, speciellt nu är bebis är här och i min famn rätt ofta. Mattias tycker han ska lära sig somna själv och stänger därför dörren till hans sovrum. Detta resulterar ju så klart i panikskrik. Förmodligen skulle Vilde somna efter ett tag då det är rätt utmattande men jag vill inte ha det så. Jag vill att han ska somna utan att skrika sig till sömns. Jag plockade helt enkelt upp honom och la honom i vagnen. Ett par minuter senare sover han som en stock. Varken jag eller Mattias vill dock att han ska bli en vagnsovare. Men just idag fick det bli så. Jag är också trött.

Så vad gör man egentligen? Det är ju inte så att det bara är en förälder som har bestämmanderätt. Jag tror det är en risk att man som mor kritiserar alla andras sätt att lösa det stundande problemet. Just för att man är mamma. Det bor något djuriskt inom en som säger vad som är rätt och fel. Detta leder till att pappan i detta fall känner sig kritiserad och otillräcklig. Fan vad fel det kan bli =P

När alla är ledsna känns livet grått.

Annonser