Att välkomnas till livet.

Tänk om alla barn fått välkomnas på detta sätt? Underbart! Hade jag fått välja så hade jag verkligen önskat att både Vilde och Elva fått denna behandling när de kom!

 

Annonser

Vänner

Vänner är bland det viktigaste man har.

När jag var yngre körde jag på parollen att ensam är stark. Ju mindre vänner man hade desto bättre var det, för alla var ju ändå falska och oftast inte alls nå vidare snälla. Speciellt tjejer. Så jag hade min lilla skara med vänner omkring mig, oftast grabbar och inte så många till antal. Men jag har haft desto fler bekanta, bekanta som alltid liksom funnit där också på nått vis.

Men nu när jag är äldre känner jag mer och mer hur viktigt mina vänner faktiskt är, och hur när jag faktiskt vill ha dem. Jag kan tycka att det är synd att jag så sällan verkligen berättar för dem hur mycket de betyder för mig. För de är viktiga och speciella, precis varenda en av dem! Och jag kan säga att det finns inte en av dem som inte har hjälpt till att forma mig till den jag är idag.

Vilken lycka jag känner över att jag har turen att ha så fantastiskt underbara, roliga, fina, goa, tokiga vänner,  både gamla och nya i mitt liv. Jag vill ta er alla i min famn och bara goskrama er för att visa min tacksamhet över att ni finns i mitt liv och gör det glatt och ljust!

Framöver vill jag bli bättre på att visa min uppskattning. Det kan ju räcka med att man skickar ett litet sms bara för att säga god morgon :) Vem blir inte glad av det?

Jag tycker förresten att alla ska bli bättre på att bekräfta varandra. Vi har sprungit in i en tid då vi allt för ofta tar varandra för givet. En tid när vi har koll på varandra över facebook, twitter, instagram osv. i stället för att ringa ett samtal och fråga hur det mås.

Mer kärlek till alla.

Höst Elva! :)

Jag kan inte låta bli att ta en massa kort nu när jag pratar med Elva. Hon gör iof ganska lika saker. Men vem kan motstå ett spädbarnsskratt? :) De ler ju verkligen helhjärtat och ärligt! Inte som vi vuxna kan göra, dra på ett fejksmile i tid och otid =P

-Glädje-

Privat sittning (seans)

I onsdags hade jag en privat sittning med Elisabeth Eriksson. Det är mediumet som jag går kurs hos! :)

Och herregud vilken upplevelse detta var. Vi satt en hel timme, hon och jag, och hon förmedlade bara budskap direkt till mig. Himla tur att hon bandar allt för man minns inte ens hälften av allt som sagts när man stunden efter att hon åkt försöker minnas tillbaka på samtalet. Omkring torsdag får jag skivan hemskickad och ska då lyssna på allt igen.

Men sakerna som sas gjorde mig så stark. Så säker på livet. Det bekräftade hur jag känner just nu. Hur rätt allt är! :) Men som sagt, jag får helt enkelt göra en update när jag har bandet för jag vill inte skriva en massa saker som inte blev sagda. Hjärnan är duktig på att luras liksom.

Jag tvivlar dock inte en sekund på vem hon fick kontakt med när hon avslutade med att skratta och säga att hon fick en bild på en gås. Mårten gås. Jag och min morfar läste nämligen Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige! :)

Jag saknar dig.