Formen 4.5mån efter mitt andra snitt!

Som rubriken lyder. Detta är min dagsform, fyra och en halv månad efter mitt andra kejsarsnitt. Jag ger er ingen magbild eftersom jag inte har någon färsk. Men efter helgen kanske jag fixat det :)

 

Jag hade en period på två veckor där jag tränade lite med egen kroppsvikt men förutom det så har jag än en gång bara suttit på arslet och latat mig. Jag hatar att det blivit så. Men jag tycks inte kunna vara beslutsam nog för att orka mig igenom en utmaning ännu. För det är faktiskt rätt tidskrävande att fixa detta med två små. Det kan låta som en bortförklaring, men allvarligt, det är inte roligt att träna när man är så trött att man ständigt tror att man håller på att dö.

Om jag bara hade orkat tränat lite då? Då kanske jag hade varit nere på min vanliga storlek vid det här laget? Nu har jag stagnerat på 59 kilo =P Mitt mål är att någon dag få väga mina vanliga 52! Och om man nu inte ska se till vikten så vill jag tillbaka till mina 62cm i midjan! Nu står vi och stampar på 73, suck! Det är 11 centimeter de! Låren är på det absolut tjockaste stället 53 cm och ska i alla fall ner till 47 för att jag ska känna mig någorlunda nöjd. Men som sagt, jag har inte ork eller motivation till att träna så det får helt enkelt ta den tid det tar den här gången.

Jag borde nog vara rätt nöjd ändå med tanke på att jag gått upp 27+30 kilo (och gått ner det mesta) på mindre än två år. Två väldigt täta graviditeten är inte snäll mot kroppen, det är bara att inse. Den blir lite slapp och svajjig. Jag är heller inte längre 21. Jag är snart 30! Jag måste lära mig att vara nöjd. Punkt!

Annonser

Citatrix vs Contrakel?

Jag köpte för ett tag sedan en tub Citatrix.

Cicatrix® 
En avancerad silikongel som reducerar ärr Cicatrix är en osynlig och smärtfri behandling som med framgång mjukar upp, slätar ut och bleker framträdande ärr orsakade av kirurgi, skador, akne och brännskador. Silikon har används av läkare för att behandla ärr i över 25 år och är kliniskt bevisad att mjuka upp, släta ut och reducera missfärgade ärr. Cicatrix innehåller den effektiva antioxidanten vitamin E som hjälper till att läka och förhindra ärrbildning. Dess roll som antioxidant gör att den skyddar huden mot fria skadliga radikaler.

Det är alltså en salva som man ska smörja över ärr för att få dem att blekna och för att minska keloidbildning. Jag har smörjt mitt snittärr i cirka två veckor nu. Tyvärr ser jag ingen skillnad. Eller så är det skillnad? Hur ska man veta då ärret inte är ”färdigt” ännu? Hur hade det sett ut om jag inte smörjt? Det är ju omöjligt att veta..

Egentligen är det inte snittet som stör mig utan den lilla bristning som syns under naveln. Den som ser ut som en kula under huden. Det kommer ju aldrig att räta till sig =P

Jag funderar dock på att köpa Contrakel och smörja med den i ett par veckor för att se om det är blir skillnad på snittet jämfört med Citatrix..

Contrakel är en unik kräm som reducerar missprydande ärrbildningar man kan få efter operationer, olycksfall, bränn/köldskador, acne, eller hudbristningar. Genom att kombinera Contrakel med massage får man igång cellförnyelseprocessen. Ärret blir ljusare mjukare och jämnas ut med den omgivande huden.

Snittet 7 dagar efter förlossning.

Yep, då var vi här igen. Kroppen känns sladdrig som en bulldeg och känslan av sjöko har infunnit sig.

Men sju dagar efter förlossning och jag kan tacksamt säga att jag redan är nere på 68kg. Så 10kg har jag tappat trots att jag ätit en hel butterkaka själv, två stubbar prinsess tårta och sen två stora gräddbakelser. Folk kommer ju med så mycket gott nu när de svänger förbi och grattar, haha! :)

Gällande snittet så läker det helt ok. Jag har tusen gånger rörligare denna gång än vad jag var med Vilde. Jag vet inte om det beror på sättet de sytt eller om det är så att min känsel redan är borta så att jag helt enkelt inte känner att jag inte känner ;) För som jag minns det med Vilde brände snittet väldigt mycket de första fem dagarna. Sen blev det bra. Men nu behövde jag bara smärtlindring på sjukhuset de första två dagarna och sen var det bra. Jag tog även smärtlindring dag tre men det var mest för eftervärkarna. Hemma kan jag nu ligga på sida, på mage, på rygg, ja lite hur som helst faktiskt utan att det gör ont eller stramar. Det är helt fantastisk! Men rätt farligt också tror jag, för man belastar ju sig med mycket mer än om man hade haft ont. Jag vet ju att jag inte ska lyfta Vilde, men det är svårt att motivera när det inte gör ont.

Idag tog jag bort tejpen som var över snittet och ska nu börja tejpa om det med brunhäfta. Planen är att jag ska göra det så länge jag orkar. Helt sex månader för bästa resultat. Men vi ser väl hur det blir med det. Tejp är inte så roligt att hålla på med. Det blir klistrigt, det kladdar och det fastnar.

I ryggen däremot gör det ont. Upp mot skuldran. Det känns att man inte använt rätt muskler på ett tag och att de nu måste byggas upp igen. Men sen är alltid första 1-2 veckorna värst för ryggen i mitt tycke. Den stärks rätt snabbt iom att man nu går på ett helt annat sätt än när man är gravid.

Morfin VS Ketogan

Smärtlindring efter snitt. Vilken soppa.

Det första dygnet som gått har jag fått galet mycket av allt. Först Tradolan och Diklofenak. Det hjälpte föga så jag fick Ketogan (syntetisk morfin) muskulärt. Fungerade inte. Fick lite till samt sprutor mot illamående. Det tappade dock effekt snabbt och då fick jag i stället rent Morfin muskulärt. Äntligen lite sömn. Vaknade dock och mådde jätte illa. Ny spruta mot illamående. Nya Tradolan. Och självklart Citodon. Så har det rullat på tills nu.

Vad jag tänkte säga är att det råder stor förvirring gällande Morfin och Ketogan om man trillar in på div. forum. Så jag tänkte skriva hur jag upplevde dem. Detta kan dock skilja från person till person samt beroende på hur intensiv smärtan är. Har det gått för långt så har det gått för långt liksom.

Den första sprutan jag fick var Ketogan. Den hade effekt relativt fort men jag började också må illa rätt fort. Jag har hört att det ska vara rätt ovanligt att man mår illa på just Ketogan. Men varför jag reagerade så stark på det kan bero på att min smärta hade hunnit gå för långt. Jag mådde alltså redan fruktansvärt illa pga smärtan och när det sen blev snurrigt så förstärktes den känslan. På Ketogan kände jag att jag hade lite  svårt att hänga med i samtal med Mattias. Jag kunde bara flytta blicken långsamt om jag ville att bilden skulle följa med och jag kunde verkligen inte blogga under verkningstiden. Men jag kände mig rätt lättsinnad :) Lite euforisk. Och det kliade inte så fasligt.

När jag sen fick rent morfin så kände jag mig genast mycket ”tyngre”. Jag blev otrolig dåsig men också rejält smärtlindrad. Jag upplevde det som att det fungerade bättre mot smärtan. Jag blev heller inte akut illamående utan det kom efter ett par timmar i stället. En stor nackdel med morfin är dock att det kliar i ansiktet. På morfin kunde jag absolut inte blogga, det var knappt så att jag kunde läsa meddelanden på min mobil, allt snurrade.

Så där, det är hur JAG upplevde de olika preparaten.

Så gick förlossningen!!!

Tidigt, tidigt åkte vi till Öviks sjukhus för att göra oss redo. Jag frågade Mattias i bilen om han var nervös. Och jo, självklart var han det. Nervös men förväntansfull! :) Pappan. 30 års pappan! :)

Så, 06.30 på tisdag morgon kom vi upp på BB. Vi fick gå in på sal 7 för att jag skulle duscha och byta om. Sagt och gjort. Jag skrubbade mig ren med Descutan som för övrigt luktar ren sprit. Vi hade ännu inte fått reda på OP tiden utan satt nu och väntade på den. Här på Öviks sjukhus försöker de alltid lägga kejsarsnitten tidigt på morgonen men eftersom det är semester nu så vet man aldrig. Strax efter 08 kom en BM och informerade om att OP  inte skulle bli av förrän 13! Vilken skit tyckte jag. Hungrig som en varg och törstig som en kamel fick jag gott acceptera läget. De satte dock in dropp för att jag inte skulle bli uttorkad.

Jag och Mattias låg och slumrade en stund för att få tiden att gå. Men timmarna var otroligt långsamma så det slutade med att han åkte hem och hämtade datorn, lite andra småsaker och köpte ett par tidningar. Vips så var klockan 12.30 och BM Maria kom och informerade om att OP nu var redo och att vi skulle ner på förberedelse. Hurrey! :)

Vi kom ner till förberedelse där vi fick en massa information om vad som skulle hända och sköterskan gav Mattias ett ombyte med gröna OP kläder! Klockan hade nu blivit 12.50. Men från det att vi kom ner på förberedelse och in på OP tog det bara ett par minuter. Det sprang folk till höger och vänster och jag hade ingen chans att hänga med på vilka som skulle vara inne i OP salen och inte. Jag tyck det kom upp folk från höger och vänster och presenterade sig med namn och titel. De enda som jag uppafattde var nog fina Johanna, kirurgen Karin, Nora? och en till Johanna. Jag vet att det var en hel hög till där inne men det var som sagt lite rörigt i mitt huvud.

De sattes elektroder och slangar lite överallt och sen skulle jag få EDA. Det måste vara det värsta med all förberedelse. Inte för att det gör ont utan för att jag är så otroligt kittlig. Jag studsade till varenda gång han bara petade på ryggen min =/ Och ska man sätta EDA är det viktigt att patienten är stilla. Tillslut så fick han iaf dit den och mina ben började rätt snabbt domna bort. Det är en skum känsla det där när man inte längre får kontakt med dem. För man känner ju ändå beröring! Man kan bara inte göra något med dem. Kort därefter så började jag må illa och de fick tilta upp bordet lite för att det skulle kännas bättre. Jag fick även mer syrgas och Johanna ökade på droppet.

Dr. Karin och Nora? började sen ingreppet och tog det väldigt varsamt och gjorde efter lagren olika bedömningar om hur det bäst skulle få detta att läka snyggt. De skulle ju efter snittet även göra en plastik på det förra snittet. Sånt gör de vanligtvis inte men jag hade tur ;) 13.33 plockade de ut lilla Elva och än en gång fick jag höra de första krassliga bebisskriken. Det är underbart! :) De visade mig att det var en flicka och sen bar de iväg henne till barnläkarens bord. Mattias var med henne hela tiden där och ganska snabbt fick de komma tillbaka till mig! :) Resten av OP satt alltså Mattias och våran nyfödda dotter alldeles intill mig och höll mig sällskap! Jag kunde vila mina ögon på dem under hela tiden som vi var kvar!

Efter cirka en timme hade de sytt ihop mig och fixad till det gamla ärret. De skar alltså bort hela den ärrvävnaden. Det var en lång remsa på 1x1cm ungefär. Sen drog de ihop huden på nytt och använde en speciell tejp som skulle underlätta läkningen. Nu är det upp till mitt kött att fixa resten! ;)

Vi blev upprullade på BB och hamnade på rum 3. Det är ett rum som ligger på skuggsidan så där är lite kallt här men det kanske är tur ändå, jag har ju mått rätt illa så.. Hur som helst, när i kom upp till rummet var jag supermegatrött. Och väldigt illamående. Försökte sova en sväng med det var lättare sagt än gjort. Jag hade ju fult upp med att till på vår underbart söta dotter! :) Elva är otroligt lik sin storebror. Nästan en kopia!

Vid 15 var jag så hungrig så jag knappt visste vad jag hette och sköterskorna kom in med lite föräldrafika :) Direkt efter det så åkte dock Mattias iväg och köpte en Troccadero ocn en gräddtårta till mig! Vilken ängel till karl jag har! :)

Runt 17 började bedövningen släppa lite och eftervärkarna tog fart. Inte så skoj. Men jag fick rejält med smärtstillande så det gick ändå rätt hyffsat. Elva fick snutta lite på bröstet och somnade sen. Hon blev tyvärr lite kall så de rullade in en värmesäng till henne som hon sen fick ligga i ända till 03. Därefter verkade hon kunna hålla temperaturen själv! :)

Elva, vår lilla gobit!! :D

Välkommen ut lilla Elva!

Det gick inte riktigt som planerat men nu är hon här, vår lilla Elva :)

V. 37+6 3245g, 50cm. En riktig skönhet må jag säga! :D

Jag är rätt trött och sliten just nu men jag lovar att posta en riktig förlossningsstory senare eller i morgon trots att det blev snitt :) Nu ska jag bara njuta av våran nya familjemedlem. Och sova ;)

Kram på er!

Bye bye belly, bye bye.

Packad och klar. Nu åker vi till BB och plockar ut vår bebis! :) Jag är så nervös så jag håller på att spricka! Jag vet inte riktigt varför, för jag vet ju hur hela rutinen går till. Men ändå, hade man inte varit nervös hade det ju varit konstigt, eller hur?!

Nu blir det inge mer bilder på stora runda magen, tyvärr. Men nu kommer det ju bli bilder på så mycket annat i stället! :) Typ två underbara barn, en fantastisk man och ett härligt hem! :)

2h kvar!!

Inskriven för OP.

Så där. Ännu en punkt på listan avklarad.

Nu är vi inskriva för OP i morgon. 06.30 ska vi infinna oss på BB, då ska det duschas och sättas nålar. Sen rullas vi in på OP och förhoppningsvis har vi tösen i våra armar kring 09 :) De ska jobba lite extra med snittet och se om de kan få till det lite finare. Men inga löften är lagda ;)

CTG kurvan såg fin ut och blodvärdet var, hör och häpna, 124!!! I love you Ferinject.

Nu blir det till att beta av de andra punkterna på listan. Sen middag. Mums!

Sju dagar kvar till OP!!!

Herreguuuuuuud!! Det är bara en vecka kvar till snittet läggs. Redan på måndag är inskrivningen och jag ska då prata med operatören om ev. korrigering av det gamla snittet.

Jag har tyvärr börjat gruva mig som tusan. Jag tror jag har målat upp en värre bild än nödvändigt sen sist. Jag vill minnas att jag tyckte det spände och drog nått fruktansvärt i snittet de första dagarna, som eld =P Ser inte fram emot det nu när Vilde också vill vara med och hjälpa till.

Efter ett snack med mentor Krukan känns det dock lite bättre. Han är vis han, min kissekatt.

Han menar på att jag ska ta det lugnt och låta Mattias ta hand om Vilde. Själv ska jag bara ligga på den stora sängen i vardagsrummet och pyssla med bebis samt bli upppassad av våra nära och kära. Det lät som en bra ide’ tycker jag! :)

Ja, väskan är iaf färdigpackad förutom batterier till bröstpumpen. Men det löser sig. Det känns skönt att ha allt klart nu inför BB. Det kan ju faktiskt hända att det startar i förtid. Det kan man ju aldrig veta :)

14 dagar till snitt!!! :O

Idag, på dagen, är det 14 dagar kvar. Jag kan inte bestämma mig om det känns kortare att säga två veckor eller fjorton dagar. Vad tycker ni? Det är ju hur som helst väldigt snart! :)

Lite nervös över att vi helgen innan kommer att åka ut på en kryssning, men jag hoppas att det kommer att gå bra. Annars kanske vi får ringa kustarna!! Haha! :)

Något har förresten hänt med min Photobucket. Jag kommer inte åt den :( Har någon annan problem med det också?

Vecka 35, snitttid bokad! :O

Vi är i vecka 35 nu. Hur sjukt är inte det? Än en gång känner jag mig lite kluven över att magen kommer att försvinna. Den där lite kittliga känslan när bebis snurrar och att kunna värma händerna på min kula.

Igår var jag på möte med Dr. A. Det var det sista mötet med henne innan förlossning. Tyvärr gick det ju inte riktigt som jag eller hon ville men det blir nog bra till slut ändå. Hoppas jag =/

Problemet vi stötte in i var att hon går på semester veckan innan mitt beräknade snitt. Och Karin skulle aldrig, och jag menar aldrig, lägga ett snitt i 37+1 eller 37+2 som skulle vara den enda möjligheten för att hon skulle finnas på sjukhuset.

Tiden som jag ställt in mig på var den 4e Juli. Det är 38+0. Varför just den 4e är lite svårt att säga, men dels för att jag inte vågar gå in i 39+0 och dels för att den 3e så fyller Mattias 30 år. Och de görs ju inga KSop de andra dagarna. Vad jag inte visste var att Op tiderna nu ändrats till måndagar och tisdagar (2/7-3/7) istället för måndgar och onsdagar. Så nu ligger mitt snitt prel. bokat till den 3e. På tisdagen alltså. På Mattias 30års dag. Jag som hade hoppats på att skona den. Vad som styrde detta lite var också att det låg ett annat KS inbokat den 4e redan så därför fick det bli den 3e trots allt. Varför vi inte ens pratade om den 2a har jag ingen aning om, antar att det är för att jag är 37+ då och inte 38+. Hoppas snittet läggs direkt på morgonen iaf!

Den 2a fick jag dock en tid för att få träffa läkaren som ska utföra kejsarsnittet, eftersom nu inte Karin kommer att finnas tillgänglig. Då ska vi även titta lite på det gamla ärret och se om det går att korrigera det lite. Samma dag är det också inskrivning. Geez. Nu går det undan, haha! :)

Så idag är det exakt fyra veckor tills bebis anländer. Om det inte sker innan så klart.. Men det tror jag inte. Trots mina fruktansvärda förvärkar så var inte tappen speciellt påverkad. Den var 3.8mm och helt sluten! :)