Att arbeta!

Precis som alla andra så måste jag arbete för att få in cashen. Och jag gör som ni. Den obligatoriska toalettbilden ;)

Hej!

Annonser

Att jobba.

Första dagen på jobbet. Vilken fröjd.

Det enda som inte var direkt superkul var ju idkortstagningen. Man ser ju nästan alltid ut som ett freak på dessa kort. De är nästan i samma klass som ett passfoto ;)

Alla systemen fungerade som de skulle och alla inloggningar flöt på. Det brukar ju annars nästan alltid strula lite de första dagarna. Mitt skrivbord är påfyllt med pennor, block och annat behövligt och jag har fått en arbetsmobil :) Inte illa, haha!

Jag är nöjd.

 

iWork

Fortfarande har jag lite svårt att ta in att jag faktiskt har ett jobb nu. Så himla jättebra allt känns! :) Jag ser verkligen fram emot min första dag på torsdag och jag hoppas att min team kommer att passa mig :) Något som jag verkligen tycker är intressant är grupperingar och konstellationer av människor. Olika personlighetsdrag, MBTI. Jag gjorde det testet första gången på SAS och sedan dess har jag gjort det ytligare två gånger. När man läser på lite om sin ”kombination” är det nästan skrämmande hur bra beskrivningarna stämmer in på en :)

På det senaste testet var jag ENFJ. Mattias var ISTJ.

enfj vs istj

mbti

personlighetstest Skärmavbild 2013-05-04 kl. 22.03.45

 

Har ni gjort Myers-BriggsPersonligehetstest någon gång?

WORKING MAMA! :D

Jag har fått jobb! En anställning! Jag är så jäkla lycklig just nu!! :)

Äntligen ska jag få rocka alla små kontoroutfits jag har på lager! Whop whop! :) Som jag har väntat!

business

 

Jag kommer att arbeta på BAE Systems här i Övik via MP. Det är i stort sett samma tjänst som jag sökte i höstas :) Tänk hur fort allt kan vända? Mattias får äntligen vara pappaledig och jag får komma ut och jobba!

Först ska vi dock på semester till Spanien! Dagen efter vi kommit hem kliver jag på, 100%.

Men hejsan!

Det är inte alla dagar man väcks ur en powernap av en telefonitervju för ett arbete. Men idag blev det så :)

På gott och ont antar jag. Helt oförberedd och sömndrucken, men jag svarade öppet och sanningsenligt på alla hennes frågor :) Kan nu i efterhand tänka att jag kanske borde sagt något vettigare på positiva/negativa sidor och även kanske förklarat lite mer kring utvecklingstänket. Att jag vill utvecklas i min kompetens men att jag inte nödvändigtvis har chefsambitioner. Nu vet jag inte hur det kom ut, kanske att hon tror att jag är nöjd på steg 1? Men nu blev det som det blev och det blev kanske bäst så ändå :) Alla mina svar kom ju spontant och inte förberett om man säger så :) Jag menar, sånt visar sig ju ändå om man sen får en anställning, det är inte lönt att låtsas vara. Jag läste någon gång att om man blir uppringd för en tel. intervju när man nyss vaknat ska man be om att få återkomma. Just för att man ska hinna förbereda sig lite och visst kan jag hålla med lite om det, men ändå. Skulle jag gjort det så skulle jag fått bära på Elva under armen och det skulle inte heller blivit så bra tror jag..

Sen är det ju rätt lönlöst för mig att dra någon hittepåstory om vad jag gör på fritiden mm bara för att det ska låta bra och att jag ska verka så outstanding, allt står ju ändå här i bloggen :) Good or bad. Jag är den jag är. För hade jag varit en rekryterare så är nog google det jag skulle gjort ganska direkt efter en intervju. Inte före, för det är viktigt att skaffa sig en egen bild utifrån samtalet men efteråt för att kanske verifierar min känsla.

Håll nu tummarna för mig, pretty pretty please! För tjänsten är en drömtjänst i mina ögon!

Vilsen

Ännu en gång finner jag mig vilsen.

Det är tankar kring arbete och pengar som skaver. Jag har skickat ut lite ansökningar under förra veckan och väntar nu på svar. Jag gillar verkligen inte det här läget. Jag vill att allt bara ska vara klart. Endra ja eller nej. Men nu.

Jag försöker att inte tänka så mycket på det men det ligger liksom i bakhuvudet och maler. Det är i och för sig ingen stress att ordna ett jobb men jag vill så gärna komma ut och arbeta NU. Jag har varit hemma med barn så att det räcker. Och här, precis här är det jag blir kluven. Varför inte passa på att vara hemma med barnen så länge och mycket som möjligt? De är bara små en gång.

Och sen pengar, vilket evigt problem. Jag vill ha pengar till så mycket mer än vi har. Jag vill ha pengar för att kunna bygga ett staket, jag vill ha pengar för att köpa det där ultramoderna hönshuset, jag vill ha pengar för att resa, pengar för att vara helt skuldfri från studielån och huslån. Pengar till ett magnifikt bröllop. Och så fortsätter det. I en evighets evighet känns det som =P

På tal om något helt annat, jag var förra veckan och skulle ut med vagnen. Jag skulle gå från verkstaden och hem med lilla Elva. Vilket elände! Det toksnöade så jag fick mer eller mindre dra vagnen hela vägen hem. Jag fick backa mig framåt och när jag inte gjorde det så fick jag i stort sett ligga raklång mot styret på vagnen för att få den framåt. Det var helt vansinnigt med klibbsnö som höll mig fast. Svetten rann och jag var så frustrerad att det bara sprutade tårar. De bilar som körde förbi mig måste trott att jag var galen. Tillslut så fick jag nog och styrde ut oss i körfältet på vägen. Det var det enda stället som fungerade. Men hur lätt trot ni det är på en vältrafikerad väg. Jag kunde gå ett par meter sen fick jag dra upp oss på trottoaren igen för att det kom en bil. Ner igen, upp igen, ner igen, upp igen och så höll det på. Trottoaren var alltså inte plogad ;)

Experimentet

Vi har under den här veckan haft ett litet experiment. Eller det ska man väl kanske inte kalla det men vi har skiftat ansvar.

Det hela började med att Mattias en dag förra veckan undrade vad vi (jag och barnen) gjorde av dagarna här hemma eftersom jag sa att jag inte hinner göra det, och det och det. Han tyckte att jag borde ha hur mycket tid som helst att fixa och greja. Jag brann av och sa att han inte hade en aning om hur det faktiskt var att vara hemma med två små barn samtidigt. Sen bestämde vi att han skulle ta föräldraledigt under den kommande veckan och göra allt som jag vanligtvis gör. Tyvärr har jag inget jobb att gå till annars hade jag gjort det under veckan men istället har jag fixat lite nere. Målat, spacklat, tvättat, städat mm.

Mattias har alltså fått ta båda barnen på nätterna och på dagarna mellan 06-16.30 och han kan inget annat än att erkänna att det är tufft. Att tiden rinner iväg och att man ibland inte ens har tid att duscha. Han förstår varför jag tycker det är besvärligt att fara iväg och handla samt ha maten färdig till 16.30. Han medger att energinivån i kroppen är farligt låg och han säger även att han inte ska pika mig något mer för att jag tex inte plockat in disken i diskmaskinen. För vissa dagar orkar man bara inte.

Point taken.

Ännu en positiv sak med detta, förutom att han nu har mer förståelse för mig, är att Mattias och Elva har spenderat mycket tid tillsammans. Det känns bra. Annars blir det ju lätt så att han mest leker med Vilde när han kommer från jobbet men nu har han ju varit hemma på dagarna och därmed också haft mer tid för båda barnen :)

@ home.

Äntligen är vi hemma från sjukhuset ! :)

Att få sova i sin egna säng, rota i sitt eget kylskåp och ta en varm dusch med allt som hör det till hemma, det är guld! Vilde sov gott i natt, från 19 till 07 i ett svep. Han vaknade inte en gång! :) Fröken sov lite mer oroligt, men ändå helt ok!

Idag ska vi åka ner och beställa fönster till Vildes rum. Lite synd att det är 4-5 veckor leverans på dem. Vi hade ju tänkt hinna med allt under Mattias sista semestertid. Men det blir lite tajt nu. Planen är att han ska börja jobba igen den 1 september! Om det fungerar hemma med båda barnen dsv. :)