Men hejsan!

Det är inte alla dagar man väcks ur en powernap av en telefonitervju för ett arbete. Men idag blev det så :)

På gott och ont antar jag. Helt oförberedd och sömndrucken, men jag svarade öppet och sanningsenligt på alla hennes frågor :) Kan nu i efterhand tänka att jag kanske borde sagt något vettigare på positiva/negativa sidor och även kanske förklarat lite mer kring utvecklingstänket. Att jag vill utvecklas i min kompetens men att jag inte nödvändigtvis har chefsambitioner. Nu vet jag inte hur det kom ut, kanske att hon tror att jag är nöjd på steg 1? Men nu blev det som det blev och det blev kanske bäst så ändå :) Alla mina svar kom ju spontant och inte förberett om man säger så :) Jag menar, sånt visar sig ju ändå om man sen får en anställning, det är inte lönt att låtsas vara. Jag läste någon gång att om man blir uppringd för en tel. intervju när man nyss vaknat ska man be om att få återkomma. Just för att man ska hinna förbereda sig lite och visst kan jag hålla med lite om det, men ändå. Skulle jag gjort det så skulle jag fått bära på Elva under armen och det skulle inte heller blivit så bra tror jag..

Sen är det ju rätt lönlöst för mig att dra någon hittepåstory om vad jag gör på fritiden mm bara för att det ska låta bra och att jag ska verka så outstanding, allt står ju ändå här i bloggen :) Good or bad. Jag är den jag är. För hade jag varit en rekryterare så är nog google det jag skulle gjort ganska direkt efter en intervju. Inte före, för det är viktigt att skaffa sig en egen bild utifrån samtalet men efteråt för att kanske verifierar min känsla.

Håll nu tummarna för mig, pretty pretty please! För tjänsten är en drömtjänst i mina ögon!

Annonser

No working mama.

Tyvärr, de gick vidare med den andra kandidaten.

Tråkigt, absolut. Men man får inte låta sig nedslås. Jag väljer att istället det positiva i det hela. Nu kan jag spendera ett par extra timmar i stallet. Och framför allt fortsätta njuta av Elvas bebistid :) Dessutom är det deras förlust! ;)

Hur fungerar ni, blir ni så där sjukt besvikna på er själv när ni inte kommit vidare på en intervju eller kan ni med lätthet skaka av er det?

Working mama?

Vet ni vad, igår var jag på en anställningsintervju :) Och det gick bra!

På måndag ska jag på ett sista möte, för just nu står det mellan mig och en annan kandidat för jobbet. Så håll tummarna för mig nu! :) Jag har verkligen längtat efter att få komma ut och arbeta!

Spännande! :D