Det ljuva sommarlivet! :)

Kan man annat än älska sommaren? Och allra bäst blir den om den får lukta lite häst, lite gräs och hav. Mmm!

Jag ser verkligen fram emot den dag då jag får ha mina egna djur på vårt sommarbete i stället för att arrendera ut det! Den tiden kommer, snart! :)

Ponnyridning :)

Vilde –>Ponnypojke

Ja, varför inte. Han tyckte ju att det var rätt spännande ändå :) Hur stora måste de vara för att få börja ridlekis?

Jag är fortfarande lite ledsen över att vi inte tog oss an huset vi hade chansen på. Då hade lantlivet med djur och hästar inte varit så långt bort. Jag ahde ju till och med en Ardenner på ingång.

ardenner

Vackerheten i 0,8 ton :)

Värsta mardrömmen.

Jag drömde att min son drunknade. Två gånger.

Det hela började med att vi var ute i någon slags djurpark där djuren går fritt. Vi var på en stor äng. Sen kom det en massa hästar springandes. De var nära på att de sprang över oss. Det var bland annat en ardenner med och en liten shettis. Sekunderna senare är vi intill en sjö med en slags bro vid sidan om. Jag står på bron. Sen ser jag hur Vilde är ute och riden på den lilla svarta shettisen. De går rakt ut i sjön. Ponnyn simmar ivåg och Vilde glider av. Han kan ju inte simma!! Min mamma springer i och simmar ikapp honom och drar upp honom till ytan. De simmar sen in till kanten och vi kan dra upp Vilde. Han klarade sig. Och vilken otrolig lättnad jag kände.

Det var här det sen flippade ut.

Nu var vi vid en glasdörr, Vilde satt på golvet och jag höll på att byta hans blöta kläder. Han hade bara blöjan på sig och jag skulle vända mig om för att plocka upp en ny tshirt. När jag gjort detta så är Vilde helt plötsligt borta? Jag vänder mig om och tittar men ingen Vilde syntes. Jag kollar på andra sidan glasdörren (där det nu var en pool, den djupa sidan) och där, där ser jag hur han sjunker mot botten av poolen. Blöjan drar ner honom. Helvete!! Jag hoppar i men märker att jag inte kommer djupare än tre meter. Vilde ligger nu på botten (5m). Jag grips av panik och ropar efter hjälp. På kanten står Camilla Ödling och säger att hon ska dyka efter honom. Trots att hon gör det på en gång, så har Vilde nu varit under vattnet i flera minuter.

Jag ställer mig en bit bort och känner mig ändå hoppfull. Det gick ju bra förra gången liksom. Men sen kommer Camilla. Utan Vilde och säger sorgset att; Det var för sent.

Jag fattade ingenting. Vadå för sent? Vars var Vilde? Han låg på en hylla lite längre bort och jag rusade dit. Jag försökte på alla sätt och vis blåsa liv i honom men det gick inte. Medan jag höll på så slogs jag av tanken att om jag får honom att andas nu så kommer han att ha grava hjärnskador pga syrebristen. Jag viftar bort tanken och försöker igen, och igen, och igen. Inget liv. Ingenting. Jag blev så otroligt ledsen. Jag tappat livslusten helt. Det fanns inget att leva för längre. Jag blev apatiskt.

Poff så vaknade jag.

Alltså fy fan. Att drömma att sina barn dör måste vara bland det värsta =P Jag tar vilken mardröm som helst hellre än denna. Jag kollade så klart upp detta i ett par drömlexikon. Drömmer man att man blir översprungen av hästar betyder det tur och ser man någon drunkna betyder det pengar eller hur det var. Så jag borde kanske gått och köpt en trisslott? En annan sida menade på att det betyder att man måste börja fokusera på sig själv och släppa taget. Jag vet inte.

Hästbiten, igen.

Ja, nu börjas det igen.

Stötte in i mina otvättade ridkläder här om dagen. Swooosch så var man i omloppsbana runt silvermånen igen. Jag kan inte leva utan hästar. Så är det bara. Jag måste, måste verkligen få vara ute i stallet, på hästryggen eller bara i boxen för att få riktigt bra.

Hästar är min egna terapi. Där känner jag mig lugn. På riktigt.

En mjuk mule mot kinden. Känslan av frihet i galopp över ängen. Hästar är verkligen här och nu, det digitala samhällets motsats!

Jag grubblar mycket, jag har ofta en oförklarig ångest och jag har svårt att sova. Att må så är rätt utmattande, men eftersom jag mer eller mindre alltid levt så så märker jag inte av det utan jag blir bara mer och mer uppskruvad. Stressad. Men vet ni, med hästar fungerar inte det. Då måste man vara här och nu. En ganska extrem variant av mindfullness med andra ord! ;)

I stallet är jag oftast alldeles tyst. Jag behöver inte vara verbal med den häst jag är hos. Vi förstår varandra ändå. Att vara närvarande i sina sinnen avlastar hjärnan och man blir fräsch. Jag tar mycket hellre 20 minuter tillsammans med en lugn och trygg häst, än en två timmars promenad ute. Ska jag ut och promenera blir jag återigen stressad =P Att umgås i stallet när hästen står och tuggar sitt hö är bara lugnande. Man får vara i den riktiga verkligheten för en stund.

Med hästar får man dessutom möjlighet att öva på saker man tycker är jobbigt. Närhet, till exempel. Man kan av olika orsaker ha negativa erfarenheter av närhet. Men med en häst kan man få närhet utan villkor.

Jag önskar att de haft hästar i psykoterapin här i Örnsköldsvik. Hästunderstödd KBT typ :) Sign me up liksom. Äntligen något som fungerar.

Jag vet att det finns i Skellefteå, men jag tycker som sagt att det borde finnas överallt!

 

-Sannie och lilla Wilma-

Sannie, Sannie. Mitt hjärtas häst. Hade jag inte haft henne under min uppväxt vet jag inte hur det hade slutat. Min klippa. Snart är det ett helt år sedan de nya ägarna tog bort henne. Hela den historien är fortfarande omgiven av fussigt ludd. Men jag kommer nog aldrig riktigt få veta vad som hände. Jag vet bara att den 12 Augusti 2011 var hennes liv över. (Om nu det var sanning) Jag försöker att inte tänka så mycket på det utan mer släppa det och låta det vara. Gå vidare. Men vissa dagar är det svårare än andra.