Wake up!

Grab a brush and put a little makeup.

Stressen. Jag fattar det inte. Det lättaste vore att ställa klockan liiite tidigare på morgonen. Men nej, för det finns ju snooze. Jag kliver oftast upp ca 30min innan jag ska infinna mig på jobbet. Samma sak händer även när jag ska gå (som i traska) dit. Nästan i alla fall. Jag missade idag och klev upp 20 minuter innan, dvs 20min innan jag ska börja gå. Alltså 0610. Detta medförde ju givetvis att jag fick näst intil stressa ihjäl mig själv när jag steg för steg tog mig närmare jobbet eftersom jag inte var iväg förän 06.40. Hade jag bara gjort som vanligt och klivit upp 30min innan så hade jag hunnit perfekt att både gå och fräsha till mig i ro innan arbetet börjar. Nu blev det på sista sekunden, men jag hann. Note to self. Ställ väckaren på 05.50, snooza till 06.00 och börja gå 06.30! :)

Annonser

Att jobba.

Första dagen på jobbet. Vilken fröjd.

Det enda som inte var direkt superkul var ju idkortstagningen. Man ser ju nästan alltid ut som ett freak på dessa kort. De är nästan i samma klass som ett passfoto ;)

Alla systemen fungerade som de skulle och alla inloggningar flöt på. Det brukar ju annars nästan alltid strula lite de första dagarna. Mitt skrivbord är påfyllt med pennor, block och annat behövligt och jag har fått en arbetsmobil :) Inte illa, haha!

Jag är nöjd.

 

WORKING MAMA! :D

Jag har fått jobb! En anställning! Jag är så jäkla lycklig just nu!! :)

Äntligen ska jag få rocka alla små kontoroutfits jag har på lager! Whop whop! :) Som jag har väntat!

business

 

Jag kommer att arbeta på BAE Systems här i Övik via MP. Det är i stort sett samma tjänst som jag sökte i höstas :) Tänk hur fort allt kan vända? Mattias får äntligen vara pappaledig och jag får komma ut och jobba!

Först ska vi dock på semester till Spanien! Dagen efter vi kommit hem kliver jag på, 100%.

Men hejsan!

Det är inte alla dagar man väcks ur en powernap av en telefonitervju för ett arbete. Men idag blev det så :)

På gott och ont antar jag. Helt oförberedd och sömndrucken, men jag svarade öppet och sanningsenligt på alla hennes frågor :) Kan nu i efterhand tänka att jag kanske borde sagt något vettigare på positiva/negativa sidor och även kanske förklarat lite mer kring utvecklingstänket. Att jag vill utvecklas i min kompetens men att jag inte nödvändigtvis har chefsambitioner. Nu vet jag inte hur det kom ut, kanske att hon tror att jag är nöjd på steg 1? Men nu blev det som det blev och det blev kanske bäst så ändå :) Alla mina svar kom ju spontant och inte förberett om man säger så :) Jag menar, sånt visar sig ju ändå om man sen får en anställning, det är inte lönt att låtsas vara. Jag läste någon gång att om man blir uppringd för en tel. intervju när man nyss vaknat ska man be om att få återkomma. Just för att man ska hinna förbereda sig lite och visst kan jag hålla med lite om det, men ändå. Skulle jag gjort det så skulle jag fått bära på Elva under armen och det skulle inte heller blivit så bra tror jag..

Sen är det ju rätt lönlöst för mig att dra någon hittepåstory om vad jag gör på fritiden mm bara för att det ska låta bra och att jag ska verka så outstanding, allt står ju ändå här i bloggen :) Good or bad. Jag är den jag är. För hade jag varit en rekryterare så är nog google det jag skulle gjort ganska direkt efter en intervju. Inte före, för det är viktigt att skaffa sig en egen bild utifrån samtalet men efteråt för att kanske verifierar min känsla.

Håll nu tummarna för mig, pretty pretty please! För tjänsten är en drömtjänst i mina ögon!

No working mama.

Tyvärr, de gick vidare med den andra kandidaten.

Tråkigt, absolut. Men man får inte låta sig nedslås. Jag väljer att istället det positiva i det hela. Nu kan jag spendera ett par extra timmar i stallet. Och framför allt fortsätta njuta av Elvas bebistid :) Dessutom är det deras förlust! ;)

Hur fungerar ni, blir ni så där sjukt besvikna på er själv när ni inte kommit vidare på en intervju eller kan ni med lätthet skaka av er det?

Working mama?

Vet ni vad, igår var jag på en anställningsintervju :) Och det gick bra!

På måndag ska jag på ett sista möte, för just nu står det mellan mig och en annan kandidat för jobbet. Så håll tummarna för mig nu! :) Jag har verkligen längtat efter att få komma ut och arbeta!

Spännande! :D

Ensam hemma :(

Nu börjar allvaret.

Mattias är tillbaka på sitt jobb och jag är nu hemma själv med barnen. Än så länge går det bra, men jag undrar hur det blir när Elva är lite äldre? Vi har ju inte Vilde på dagis en endaste timme utan han är hemma med mig och Elva. Och alla som haft en 1.5 åring hemma vet ju hur mycket spring de har i benen. Att samtidigt passa upp på en bebis som är 4 månader är nog inte det lättaste. Man är vaken på natten, vaken på dagen och har händerna fulla i princip jämt. Men det är nog en vanesak :)

Men anpassar ju sig till de mest bisarra situationerna (tänk kidnappad flera år) och detta är ju ändå en rätt vanlig situation. I ärlighetens namn kanske inte alls så utmanande heller?

Jag tror att jag oroar mig lite i onödan. Vi tar dagarna som de kommer helt enkelt. Håller det inte så kan ju altid Mattias jobba kortare dagar :)