Andligt sökande.

Igår var jag och Mattias och ca 400 andra person på storseans. Terry Evans var i stan och jag hade för en gång skulle köpt biljetter. Jag har inte varit så förtjust i att gå på hans seanser just eftersom han är så, jag vet inte, stor? Alltså, han är ju en tv profil osv..

Men igår var vi i alla fall där och jag måste medge att gubben har humor :) Det var ett par underhållande timmar på parken som annars bara hade gått åt att vara hemma framför tvn. Skönt att vi kom iväg på det!

Sen att jag tyckte att det var mycket samma samma spelar inte så stor roll. Går man inte på han seanser så ofta så är det ju inget man hakar upp sig på. Och vill man tro, då tror man ju oavsett hur eller vad han gör/säger.

nadiamedj.wordpress.com

 

 

Annonser

Creative Experience

Som ni säkert vet så är jag ju rätt så intresserad av det mediala och går själv olika studiecirklar i just medial utveckling. Jag gick även en cirkel gällande Bergsmeditationen som jag tyckte väldigt mycket om. Nu har jag fått hem mina biljetter till Terrys storseans här i Övik. Det kommer att bli intressant! :) Jag älskar att se när Elisabeth jobbar och jag kan inte tänka mig att jag kommer att bli besviken på Terry.

creative experience

Vi ska förresten göra en trumresa på nästa cirkelträff :) Jag vill minnas att jag tyckte att den tredje och sista delen i den var den bästa. Då man fick träffa sitt kraftdjur och då min fick läsa i boken! Och om jag inte misstar mig så ska det börja en eller två nya deltagare i cirkeln :)

Jag har skrivit mer om det mediala och mina upplevelser tidigare, kolla under kategorin Medialt.

Medial

Förra cirkelträffen vi hade å skojjade vi till det rejält!! Innan övningarna så presenterade Elisabeth oss alla som medium från frankrike, haha! Sen skulle vi jobba två och två och försöka ta ner en personlig kontakt till den vi jobbade med.

Jag tycker dess övningar är rätt jobbigt då jag känner att jag måste prestera så mycket men det gick ändå över förväntan. Jag plockade upp ett par saker som min ”partner” kunde bekräfta och sen körde vi denna övning med rotation. Alltså med en massa utan deltagarna. Det var en av de mer erfarna i gruppen som sa till mig att först ta in känslan när det kändes svårt. När jag inte kände någon direkt kontakt. Och vilken skillnad det blev! Så mycket enklare att börja i den änden. Jag var tidigare full fokuserad på att ta reda på om det var en man eller en kvinna som jag hade med mig.

Vi gjorde även en meditationsövning där vi skulle se våran skyddsängel. Jag önskar att vi kunde göra den övningen igen, för jag kunde inte slappna av och det hela var lite diffust. Gör vi om det kommer det nog gå bättre då jag vet ”vägen”.

Nu på torsdag ska jag iväg på seans i alla fall. Skönt att bara få vara och lyssna istället för att måsta jobba ;)

Apropå övningen med ängel. Herregud vad jag kände mig varm och välkomnad. Vingarna slöt sig om mig och värmde mig innifrån och ut. Helt underbart. Så himla synd att jag inte kunde få någon bild på vem det var. Det var bara diffust kring ansiktet.  Faktiskt redan innan guiden sa att ängeln skulle omfamna oss hade den bett mig komma in :) om jag ska beskriva känslan jag fick i kroppen just då lite mer detaljerat så skulle jag nog jämföra det med när man verkligen behöver en kram, man får den och man känner sig älskad. Som när man får en kram av mamma i precis rätt ögonblick :) Värme. Hjärta.

Cirkeln

Jag glömde ju helt bort att berätta vad vi gjorde på förra cirkelträffen! :O

Det första vi gjorde var att meditera lite för att varva ner. Därefter blev det en övning med olika små band som vi skulle tolka. Sen gjorde vi en övning med kort. Vi fick tolka två kort åt en av deltagarna. Som förra gången ungefär. Sen gjorde vi den där övningen som jag gruvade mig så inför. Den när vi lägger händerna på axlarna och gör en slags reading. Och sist gjorde vi en övning med nya band som nu satt ihopknutna med varandra.

Avslutningsvis så tog vi ”kontakt”. Denna gång gick det helt ok. Jag fick upp en massa tokiga saker och namn. Bland annat en ung kille, rödblond och fräkning. Han stod vid en oslagen havreåker. Sen fick jag upp en påfågel, en ladugård och en man/gubbe med namnet Erik. Känslan jag fick med honom var bubblande. Vi gick efter en grus/lerväg och det kändes som om jag hade kolsyra i hela kroppen, kärleksfjärilar i magen. Sen fick jag jätteont under höger revben.

För att vi sen skulle förstå att det vi kände inte är hur VI känner utan hur kontakten känner fick vi ta ner en ny kontakt.

Denna gång fick jag upp en kvinna. En bullmamma med mörkbrunt hår. Pagelängd. Namnet Beatrice. Vi stod i ett kök med grönt kakel. Det hängde virkade grytlappar ovanför diskbänken och jag fick hela tiden upp två stora pepparkvarnar i brunt trä. Känslan jag hade med henne var ett otroligt lugn och välmående. Men jag blev stel i nacken och ut ner mot ryggen.

Skillnaden mellan dessa kontakter var total. Det där kolsyrebubblet försvann på en sekund och ersattes av någon slags bomull. Helt otroligt!

Jag ser fram emot kvällen!! :)

Intuition :)

Nu, äntligen sover båda barnen samtidigt, hurrey! :) Och nu äntligen öppnar jag datorn för första gången på hela veckan. Det är överanskande hur fort tiden rinner mellan fingrarna på en när man är hemma med barn.

Hur som helst, jag tänkte att jag skulle berätta lite om första cirkelmötet som vi hade på torsdagen för två veckor sen ;) Som jag kanske skrev tidigare så är det en cirkel där vi kommer att arbeta med tarokort, symboltolkningar, psykometri, meditation, intuitionsövningar och mycket mera, alltså inte bara bergsmeditation och andekontakt :)

Denna gång började vi med ett par intuitionsövningar sen blev det avläsning och till sist andekontakt. Första övningen vi gjorde var att försöka öppna det ”tredje ögat” och lita på vår intuition. Vi skulle fokusera på en av deltagarna och sen svara på några frågor som Elisabeth bad oss skiva ner. När vi gjort detta så läste vi upp svaren för den person vi valt att arbeta med och denna fick bekräfta eller neka till våra påståenden. En lättsam övning utan så mycket press :)

Nästa övning var symboltolkning i två omgångar. Vi fick alla dra två dolda kort ur en.. kan det ha varit en tarolek? En lek med bilder och text iaf ;) Sen skulle vi skicka korten till  en deltagare bredvid som sen skulle tolka kortens betydelse. Korten menar på det vi hade framför oss. Här blev det lite klurigare. Kanske för att man inte gärna vill vräka ur sig en massa saker om en annan människa bara så där. Men det är det vi övar på :) Jag drog korten;

  • Spiritual growth
  • Förändring

Ganska roligt att jag drog just de korten om jag får säga det själv. Kunde det stämma bättre? Haha! :) En av de andra deltagaran tolkade sen dessa kort åt mig utifrån deras känsla och uppfattning av korten.

Övningen efter denna var rätt lik, vi drog två dolda kort ur en lek. Skillnaden var bara att dessa kort var en enkelt symbol på och absolut ingen text. Detta för att man inte ska bli influerad av det som står skrivet, utan tolka helt utifrån sitt eget sinne. Korten skulle symbolisera det förflutna och var man är just nu i livet. Här drog jag kort med dessa symboler;

  • Ett gråtande barn
  • En person klättrandes uppåt på en stege

Samma sak här alltså. Det var en av de andra deltagarna som fick tolka korten åt mig :)

Efter dessa två övningar var det dags för en avläsning. Man jobbade två och två. En person satt framför den andra. Den som stod upp la händerna på axlarna på personen framför och sen beskrev man personen utifrån känslan i kroppen och känslorna i knoppen. Efter 10 min fick den sittande personen bekräfta eller neka till påståenden man berättat och sen bytte man plats :) En häftig övning må jag säga! Men, jag fick en otrolig presationsångest. Jag blev tokstressad och efter ett tag klinchade jag helt. Men det jag fick fram innan dess stämde förvånande nog in och personen jag ”läste” bekräftade det jag sa.

Allt handlar egentligen om att man måste våga lite på sin intuition och inte bara vifta bort tankarna som sina egna hittepå. Detta har jag supersvårt för =P

Ja, det var det. Vi hade så klart andekontakt också men inget speciellt hände där. Inte för min del iaf, eller? Under meditationen/kontakten fann jag mig stående vid en slags äng. Det var två män som höll på att bygga en husgrund av stora stenblock där. Jag stod bredvid och tittade på. Vi sa inget till varandra under hela tiden. Det var bara tyst. Sen kom en schäfer och satt sig bredvid mig och även den tittade på männen som byggde. Fysiskt så kände jag i kroppen hur mina underarmar blev fulla av mjölksyra och det kändes som om jag fick grym ”pump” i dem. Detta släppte inte förrän vi ”stängde ner” och avslutade kvällen.

Så kan det gå. Får se vad som händer nästa torsdag :)

 

Medial cirkel, Vol. 2.0

Idag börjar en ny medial cirkel :)

Ni kanske minns att jag gick en cirkel i våras? Nu kör vi i alla fall igen, fast en annan cirkel. Denna gång kommer vi inte bara arbeta  i stor grupp utan även i små grupper och parvis. Vi kommer att arbeta med tarokort, symboltolkningar, psykometri, meditation, intuitionsövningar och mycket mera :) Så nu är det alltså inte bara bergsmeditation och andekontakt :)

Sommarseans klockan 19! :)

Idag ska jag ta med mig Mattias på seans. Spännande!! :)

Jag har förresten fått min skiva med inspelningen sen min privata sittning med Elisabeth! :) Nu har jag inte hunnit lyssna på den ännu, men så fort jag fått det gjort ska jag sammanfatta lite här, ok?

Jag vet inte hur många av er läsare som tycker det mediala är intressant men jag tycker iaf att det är superspännande! Jag tror självklart inte på allt, men jag är öppen för mycket :) Och när man får rätt starka bevis som man inte kan hitta en rimlig, naturlig,förklaring till så måste man ju faktiskt kalla sig överbevisad.

Mattias däremot, han tror verkligen inte på detta ”hokuspokus”. Men jag vägrar ge upp, en dag kommer han att se vad jag ser! :)

 

Privat sittning (seans)

I onsdags hade jag en privat sittning med Elisabeth Eriksson. Det är mediumet som jag går kurs hos! :)

Och herregud vilken upplevelse detta var. Vi satt en hel timme, hon och jag, och hon förmedlade bara budskap direkt till mig. Himla tur att hon bandar allt för man minns inte ens hälften av allt som sagts när man stunden efter att hon åkt försöker minnas tillbaka på samtalet. Omkring torsdag får jag skivan hemskickad och ska då lyssna på allt igen.

Men sakerna som sas gjorde mig så stark. Så säker på livet. Det bekräftade hur jag känner just nu. Hur rätt allt är! :) Men som sagt, jag får helt enkelt göra en update när jag har bandet för jag vill inte skriva en massa saker som inte blev sagda. Hjärnan är duktig på att luras liksom.

Jag tvivlar dock inte en sekund på vem hon fick kontakt med när hon avslutade med att skratta och säga att hon fick en bild på en gås. Mårten gås. Jag och min morfar läste nämligen Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige! :)

Jag saknar dig.

Medial utveckling.

Idag var det dags för ännu en träff med cirkeln :)

Det var många som var borta så jag var hemma mycket tidigare idag. Hur som helst så satt vi och snackade lite innan meditation och en av deltagarna hade med sig en tankenöt. Det var en homogen träkloss som hade tre stora jack i sig. Sen satt det en spik genom två av dem. Hur kom spiken dit? Trät är alltså i ett stycke och inte limmat.

Vi fick tack och lov svaret i slutet av cirkeln! ;) Löser du den?

Under meditationen ikväll vet jag inte vad vad jag upplevde. Jag befann mig i Gullvik och satt vid våran grill, ensam. Så jag tänkte att här kan jag ju inte sitta i en evighet. Jag bestämde mig för att gå till Lotsberget. På vägen dit mötte jag först ett gammalt par, runt 75 år kanske. Tanten såg ut som en riktigt bullfarmor med tjockt vitt hår och gubben kunde jag inte urskilja direkt. Men de hade grå träningsoveraller på sig och de hade en liten terrier med sig. Den var orangebrun och hade ett rött halsband. Paret var iaf väldigt glada över att de fick vara tillsammans och de var otroligt kära. Mysigt tänkte jag och traskade vidare.

Jag kom aldrig fram till berget utan fann mig istället ute vid en sjö, jag vet exakt vilken men kommer bara inte på namnet, där satt jag mig än en gång och grillade. Grillade korv :) Där var också en äldre kvinna på ca 40år, han hade en röd jacka, blå jeans och hon hade mörkbrunt rakt hår. Strax bakom oss så lekte en liten pojke på kanske 5-6år? Han hade en blå jacka och gummistövlar. Kvinnan sa till mig att hon kände sig ensam och saknade sin man. Jag ville inte fråga nått mer om det så jag sa inget. Hon tog sen fram en stor glasskärva ur jackfickan och visade mig den. Jag fick känslan av att de måste ha varit med om en olycka, typ bilolycka? Strax därpå så var meditationen över och vi skulle redogöra för vad vi upplevt.

Elisabeth sa att nästa gång ska vi begränsa oss till kontakter som har med gruppen att göra så att vi kan börja jobba med mer direkta budskap. För just nu kan vi få in lite vad som helst. Det ska bli spännande men jag måste lära mig att släppa på spärrarna och bara ta in utan att analysera så mycket varför och hur.

Medial utv. cirkel träff #3

I torsdags var jag och träffade upp cirkeln. Vi kör den varannan torsdag och kommer som sagt att hålla på till November! :)

De senaste tå gångerna har jag tyvärr haft svårt att fokusera och jag har hamnat i något slags tvivelaktigt läge som gör att jag inte kan slappna av. Jag vet inte om det kanske är för att Mattias tydligt sagt hur löjligt han tycker det är och att det bara är ren bluff? Kanske. Jag är ju rätt lättpåverkad, omedvetet.

Tankar som ploppar upp är liksom; ”Vad gör vi nu egentligen, gud så tokiga vi är som sitter här i ring och pratar om våra fantasier”, ”Detta är ju bara vad vi vill känna, se och höra, vad är på riktigt?” Osv, osv.. Så himla dumt eftersom jag i grunden v e r k l i g e n tror på detta. Näst intill utan tvivel. Men det blir så svårt..

Första mötet vi hade var helt fantastiskt. Då satt jag där helt öppen och utan tankar. Jag babblade på om det jag upplevt och jag måttde toppen. Nu känner jag på något sätt att jag måste prestera för alla de andra i gruppen verkar ju få fram så mycket. Varför är det bara svart för mig? Drar jag ner de andra nu?

Men tydligen är det vanligt att känna så och då blockerar man sig själv. Så klart!

Jag har dessutom börjat känna mig stressad under själva ”öppning”. Jag har svårt att visualisera sakerna tillräckligt snabbt. Ska vi befinna oss på en äng för att sedan se en grind vill jag gå till grinden, hela vägen, och den är ibland rätt långt bort. Men iom stressen så pressar jag fram den så den är rakt framför mig. Men hur kom jag dit?? Så tokigt av mig.

Nästa gång jag skita i alla andra och bara vara med mig själv. Det får ta den tid det tar. Så är det bara!

Hur som helst så kände jag ju inte så mycket i torsdags. Det jag upplevde var dock att jag blev helt lam i höger sida av kroppen. Jag trodde rakt att jag skulle trilla av stolen ett tag. Superkonstig känsla i kroppen. Sen fick jag superintensiv smärta i mitten av sidan på huvudet. Strax ovanför örat på höger sida och tillsist fick jag tväront i en visdomstand och kände mig supersvullen.

Om jag har förstått detta rätt skulle man kunna ha tolkat detta som att man fått kontakt med en man/kvinna som led av tandvärk och som eventuellt fått en stroke. (??) Precis som när man får upp en bild av Kalle Anka kan kan tolka det som om man har en plattfotat, hes, kort man med sig. För alla bilder och känslor är inte logiska. Det är inte som på TV. Utan man måste tolka saker utifrån sig själv. En katt betyder ju inte samma sak för mig som för dig till exempel.

Jag planerar nu att försöka meditera lite själv hemma innan jag åker iväg på träffarna för att se om det kan få mig att fokusera bättre.

 

Trumresa! (medialt)

I måndags gjorde jag min första trumresa, självklart var detta med Elisabeth! :)

En trumresa är en resa mellan olika medvetandetillstånd som sker i ett drömlikt- eller såkallat trancetillstånd framkallat av en shamantrumma.

Tekniken har använts och används fortfarande av många kulturer, alltifrån vår egen urbefolkning Samerna och shamaner från olika världsdelar – till moderna häxor inom bland annat Wicca-rörelsen idag.

Trumresan fyller en viktig funktion även om man inte ser sig själv som shaman, då denna fungerar som en länk till kunskap. Då Shamanism i sig är religiöst obunden kan man mycket väl delta i en trumresa oavsett religiös tillhörighet.

Som deltagare i en trumresa reser du i liggande ställning på ett liggunderlag. Innan varje trumresa börjar, så går ledaren grundligt igenom för alla deltagarna hur man går tillväga under själva resan och frågor som man funderar över. Vid själva trumresan trummar denne sedan en entonig och suggestiv rytm på min shamantrumma som ofta mycket snabbt försätter resenären i ett tranceliknande tillstånd. Detta trancetillstånd skall dock inte förväxlas med att förlora kontrollen över sig själv – något som skrämmer många. Tvärtom, du har som trumresenär full kontroll över din egen kropp och vad som sker omkring dig – det som trummans trance istället gör är att utvidga ditt medvetande – ditt seende och perceptionsförmåga.

Under denna resa som var uppdelad på tre sessioner skulle vi få göra en resa mellan världarna och kanske träffa vår Guide och hjälpare, vårt kraftdjur och någon anhörig på andra sidan!

Första sessionen var den resa som skulle visa oss våran guide. Vi skulle i sinnet klättra upp på en regnbåge och sitta där på mitten och invänta guiden, en känsla eller en färg tex. Under denna resa var jag lite okoncentrerad. Jag tyckte trumman gick för fort och jag tappade bort mig själv flera gånger. I början ska man befinna sig på en äng och hur jag än ville att det skulle vara en fin och lugn äng så blev det vara en oklippt, ruffsig lägda och det blåste. Himlen var grå och det var inte alls så trevligt där ute. Sen när jag kom upp på regnbågen satt jag mest och dinglade med benen, vred på mig och kände mig stressad. Det enda som kom till mig var en bild av en vad och ur den vasen flödade det blått ljus i pulser. Var det min guide?

Efter första resan redogjorde vi vad vi hade upplevt och Elisabeth försökte hjälpa oss att tolka detta. Nu är ju allt man upplever väääldigt personligt! Så för någon annan att tolka din betydelse av tex en vas är ju vansinnigt svårt. Så när turen kom till mig så sa jag inte så mycket. Nästan inget alls faktiskt. Jag sa mest att jag inte hade hittat koncentrationen. Men då sa Elisabeth att hon hade sett massor med blått ljus nere över hörnet där jag låg. Check! Den fick hon ju in :)

Den andra resan vi gjorde var riktad för att vi skulle möta vårt inre kraftdjur. Här skulle vi gå igenom en skog, möta djuret, hoppa in i ett träd och sen befinna oss i ett rum där vi skulle öppna en bok. Där skulle de stå något och gjorde det inte det skulle vi skriva något själv. Under denna session var jag något mer koncentrerad men jag fann det ändå svårt att bibehålla fokus. Jag gick i skogen och sprang in i alla möjliga djur. Det var bland annat en Leopard, en hind, ett lejon, en varg, en ekorre och en spindel. Sen var det även något som flög förbi mig. Jag fick ingen direkt kontakt med något av djuren utan de var mest bara där. Spindel försökte förtränga då jag är livrädd dem. Jag gick vidare och hittade mitt träd som jag hoppade in i och sen var jag i rummet där vi skulle finna boken. Det stod så klart inget i boken men jag skrev; Vem är jag? Sen satte jag mig i en gul fåtölj och fick healing. När jag satt där kom det dock en svart katt och myste i mitt knä under tiden som var kvar. Och tydligen var det katten som var mitt krafdjur! :) Att ha en katt som kraftdjur innebär ofta att Katten visar hur vi skall få klarare seende för att vi skall kunna manifestera nya idéer, uppmuntrar mental och känslomässig vighet, lär oss mod och självförtroende.

Om KATT är ditt kraftdjur:
Du blickar inåt och lyssnar på din egen inre vägledning mer än andras råd. Du är självständig, ibland till den grad att du gör exakta motsatsen till det som andra förväntar sig eller vill att du ska göra. Ditt mest kreativa arbete utförs på kvällen/natten. Du rör dig mycket gracilt och naturligt, utsstrålandes en mystisk sensualitet. Vid tillfällen verkar du enligt andra vara ganska självupptagen, verkar nästan omedveten om dem omrkring dig.

Att jag mötte en spindel som inte riktigt ville ge sig av var ändå ganska coolt, för när man läser om vad spindel som kraftdjurbetyder så står det:

”Spindeln står för visdom, kreativitet, nytt liv (i form av nya projekt eller att bli med barn), att vara försiktig när man involverar sig i saker och ting.”

Dessa delar är ju rätt centrala i mitt liv just nu, right? :)

Well, under den tredje och sista resan skulle vi få träffa en närstående från andra sidan. Även här är kan man uppleva olika saker så som en färg, ljud, man kan se personen i fråga, man kan få en känsla i kroppen osv. Allt är olika från person till person. Vi skulle iaf befinna oss på en äng igen och sen på den ängen skulle det finnas en bänk som vi skulle sätta oss och invänta kontakt. Jag såg mig själv på en liten äng. Jag vet precis vilken för den finns på riktigt. Jag brukade ofta rida över den när jag var yngre. Nere vid bron som går upp mot skogen fann jag min bänk. Jag satt mig där och blickade ut över ängen. Det var soligt och varmt. Det flög en hel del böss i luften och det var blå trollsländor lite varstans. Jag satt rätt länge där och bara tittade. Sen kände jag att jag inte var ensam längre och tittade åt vänster. Där satt min morfar <3, jag tittade sen åt höger och där satt Jonny. Mattias lillebror. Honom har jag aldrig träffat på riktigt för han gick sorgligt nog bort väldigt tidigt. Vi satt iaf där och bara njöt. Vi sa inte så mycket till varandra. Jag sa dock till morfar att jag önskar att han hade fått träffa Vilde och Mattias. Och att jag saknade honom. Jag bad honom att stanna hos mig. När trumman sen saktade in och vi skulle bege oss tillbaka ville jag inte gå. Det gjorde så ont i mig att lämna platsen. Jag vände mig om flera gånger på vägen bara för att få se dem igen. De satt kvar, tysta.

Efter denna resa skulle vi än en gång redovisa vad vi upplevt. Här kunde jag inte heller säga så mycket. Jag vet faktiskt inte om det jag upplevde var ren fantasi eller om det var ”kontakt”. Var det något jag gärna ville se och uppleva eller var det på riktigt. Så jag sa att jag inte riktigt visste om jag känt rätt. Då frågade Elisabeth om jag kunde koppla namnet Erik till någon på min eller min mans sida. Och jo, ja. Morfar hette väl Nils Erik? Men ändå. Elisabeth sa iaf att det jag upplevt var äkta och att han fanns med mig.

DEt är bara så svårt det här med att känns vad som är ens egna känslor och vad som är känslor som kommer till en. Jag kan ju inte ens skriva om morfar utan att gråta, än mindre tänka på honom. Så klart att man blir känslomässig i ett sånt där läge. Men vad är då ens egna tankar och inte? Förvirrande.

Elisabeth sa att vi måste våga tro på våra tankar och inte direkt avfärda dem som fantasi. Vi måste tillåta dem att flöda fritt och inte binda upp oss på vad vi tror ska vara korrekt. Och det låter ju klokt må jag säga.

Jag kommer iaf att fortsätta med den mediala utvecklingcirkeln och nu på måndag ska jag ta med mig Mattias på seans. Vi får se om det händer något då! :)

Första träffen för den Mediala utvecklingscirkeln!

Syftet med en medial utvecklingsgrupp är att  ni deltagare ska lära sig att öppna upp till andevärldens dimensioner att lära sig att ta in det andekontakten kommunicerar och att sedan uttrycka upplevelsen i ord.
Det handlar inte om att  ni deltagarna ska få vägledning genom budskap från andevärlden.

I torsdags hade vi våran första träff :) Förra gången blev tyvärr inställd. Kursledare är den vackra Elisabeth. Mer info om henne och hennes tjänster kan ni hitta HÄR!

Vi började med att få information om själva cirkeln och hur allt skulle gå till, om vad vi kunde förvänta oss och lite regler inom gruppen. Vi har bland annat tystnadsplikt. Givetvis tycker jag! Sen får vi inte komma ens en minut för sent för då blir vi inte insläppta i lokalen. Jag har räknad ut att om jag åker hemifrån 30 minuter innan cirkelstart så är jag där mellan 10 och fem minuter innan. Perfekt. Så länge det inte händer något efter E4. Kanske borde åka 40 minuter innan.. Men då blir det så tokigt med Vildes middag =/

Vi använder oss, som jag tidigare nämt, av Bergsmeditation för att öppna upp oss och bli mottagliga. När vi gjort detta sitter vi i 15-20 minuters stilla tystnad och bara känner in allt som kommer till oss. Sen presenterar vi detta för gruppen.

Gruppledaren Elisabeth var glad över allas observationer och berättade att vi alla hade haft kontakt under kvällen. Hon vill inte säga så mycket mer om det eftersom vi är där för att utvecklas och lära oss känna detta själv. Men hon konstaterade iaf att alla haft kontakt. Skönt. Då gjorde man ju något rätt iaf ;)

Det här är faktiskt första gången jag mediterar över huvud taget, så jag hade lite svårt att behålla fokus men jag gjorde mitt bästa. I vanliga fall ger jag upp efter ett par minuter för jag har sådan otroligt stress i kroppen och att sitta ner och blunda och inte göra något annat ger mig abstinens. Det kliar i hela kroppen när jag försöker.

Hur som helst, det jag upplevde efter att vi blivit upplyfta var följande (jag var hela tiden ett barn, ca 8år kanske);

Först fann jag mig själv på en äng (dock inte samma äng som under bergsmeditationen), det var som på ett krön av ängen, gräset var färskt, grönt och krispigt. Inte så där långt och torrt som det kan vara efter ett tag. Nej, detta gräs var färskt. Och det luktade gott, så där gott som bara nytt gräs kan lukta. Jag låg på rygg och tittade på molnen som gled förbi. Det stack till i vänster smalben men det gick över. Jag låg där tillsammans med någon. Vi pekade och tittade, försökte lista ut vad molnen föreställde. Jag kan tyvärr inte få en bild av vem det var men känslan jag hade i kroppen var total harmoni. Det är sällan, mycket sällan jag känt mig så avslappnad och rofylld som jag gjorde där på ängen. Jag kände mig trygg.

Sen hörde jag ett par bilar utanför lokalen och tappade koncentrationen under ett par sekunder för bilderna jag hade i huvudet ersattes snabbt av en cirkusapa som slog i ett par cymbaler för att i nästa sekund återigen vara utbytta mot en forngrekis kvinna med mörkt lockigt hår som ligger på en divan och blir matade med blå vindruvor.

När jag återfått koncentrationen finner jag mig sen på en ny äng. Denna gång är gräset långt, torrt och gult. Typ som hö. Det var ett litet hus stående nere vid utkanten av ängen, bredvid en bäck, byggt av sten och timmer. Det var en sån där gammal stenmur runt huset, lite halvtrasig, byggd av stora stenblock. Innanför muren stod ett stort äppelträd snett till höger framför huset. Under det stod det ett stort bord med bänkar på vardera sida. Det satt en pojke där och jag gjorde honom sällskap. Han bjöd på mjölk. Mjölken vi drack var så galet god att jag inte ens kan beskriva den. Den var så där perfekt ljummen som jag vill ha den och den var fet. När jag satt där och drack mjölk som bara barn kan, titta jag mig omkring. Det var till min förtjusning ett par hönor som höll på att picka runt i jorden under äppelträdet. Vad fint. Bruna höns! Sekunden senare är jag och det andra barnet uppe på hörundlar. Vi pillar in stråna mellan tänderna och än en gång slås jag över hur gott allt luktar. Det luktar hö!! Och känslan av att ja aldrig är ensam sköljde över mig. Det kändes fint! :)

Men då, helt plötsligt blir allt bara grått. Jag försöker förgäves ta mig tillbaka till känslan jag hade uppe på hörundeln men det är bara grått. Mörkgrått. Jag får svårt att andas (på riktigt) och känner att hjärtat börjar rusa. Obehagligt. Det börjar sen sticka i bakhuvudet på mig, så som sockerdricka. Den grå dimman ger inte med sig. Jag ser ingenting. Jag kan inte förställa mig något alls. Det är bara grått! Jag får en olustig känsla i hela kroppen. Som om jag sitter fast.

Just när jag känner detta så meddelar Elisabeth att vi ska ta oss tillbaka och öppna våra ögon. Sockerdrickskänslan sitter kvar i bakhuvudet och jag känner mig tung. Jag är dock aldrig rädd eller nått i den stilen.

Dags för reflektion. Vi berättade om våra upplevelser för gruppen och Elisabeth gjorde det klart för oss att vi inte behövde förstå allt vi upplevt utan bara välkomna det. Med tiden kommer vi att kunna sortera upp händelserna och tolka dess budskap. Detta var som sagt första träffen och vi ska hålla på ända in i november! Nu ska vi bara bli bekväma i att berätta vad vi upplever inför gruppen :)

När detta var gjort stängde Elisabeth ner oss igen och vi fick åka hem. Nästa träff är om två veckor. Den ser jag fram emot. Under tiden tänker jag försöka meditera ett par gånger i veckan, om så bara för 10 minuter. Detta för att lättare kunna behålla fokus!

Jag kommer också skapa en ny kategori här i bloggen. Den får heta Medialt :)

Om ni tycker detta är intressant så kan jag fortsätta att skriva om det jag upplever på träffarna. Skulle ni vilja det?

Medial utvecklingscirkel 2night.

I kväll ska jag på medial utvecklingscirkel. Det känns otroligt intressant :) Cirkeln kommer att pågå ända in i November med sommaruppehåll under Jul-Aug. Helt perfekt för mig med andra ord!!

Syftet med en medial utvecklingsgrupp är att  ni deltagare ska lära sig att öppna upp till andevärldens dimensioner att lära sig att ta in det andekontakten kommunicerar och att sedan uttrycka upplevelsen i ord.
Det handlar inte om att  ni deltagarna ska få vägledning genom budskap från andevärlden.
Spännande, spännande!
Vi kommer att använda oss av Bergsmeditationen som är utvecklad av Terry Evans.
  • BM är en teknik för att utveckla känslomässig intelligens.
  • BM är ett verktyg för att utveckla intuitionens språk.
  • BM är en teknik för personlig utveckling som tillåter användaren att upptäcka sin egen sanning.
  • BM är ett sätt att upptäcka positiv dold potential.
  • BM ger dig inte lösningar utan hjälper dig att finna dem genom att erbjuda dig ett val.
  • BM säger inte vad som är bra eller dåligt, rätt eller fel. Den hjälper helt enkelt individen att förstå mer om sig själv.
  • BM är en metod för att förstå sina egna känslor och den effekt de har på vår inre och yttre verklighet. Den hjälper deltagaren att tydligt sätta ord på känslorna.
  • BM är ett sätt att skapa ett språk som härrör från individens känslomässiga struktur. Detta tillåter användaren att ge ett äkta bidrag baserat på vilka de är och inte vad de tror de förväntas vara.
  • BM kan förbättra kommunikationen i ett affärsmöte eller vid utvecklingen av arbetslag.
  • BM kan förbättra det sätt varpå vi relaterar yrkesmässigt, socialt eller hemma och ger oss därmed bättre livskvalitet.
  • BM ger oss tillgång till den enorma känslomässiga skattkista som många av oss hittills inte har kunnat känna igen, utnyttja och utveckla.
  • BM används i en gruppsituation och skapar därför aspekter av hur vi handskas med vår vardagsverklighet.
  • BM kan när man väl har lärt sig den användas på egen hand.
Alla de här nycklarna tillsammans erbjuder valmöjligheter som gör att vi kan lämna beteendemönster bakom oss som inte längre tjänar våra personliga mål.

Ny seans i kväll!!

Ikväll ska jag åka på ytterligare en seans. Tanken var att Mattias skulle följa med men han orkar inte och hjärtgrynet är lite ledset idag efter vaccinationen så han stannar hemma. Det betyder att jag har en ”biljett” över. Någon som är sugen på att hänga med? 150 spänn, jag kör :)

Den här gången ska vi vara nere i Docksta. I en grillkåta. Så det blir lite som när vi var i grillkåtan i Själevad. Det kommer att bjudas på hembakade bullar och det kommer att spelas gitarr och tändas ljus. Stämning for the win! :) Jag har ingen aning om hur många vi blir men 30-40st kanske? Hoppas på en helmysig kväll med många budskap.

På torsdag ska jag träffa Elisabeth ensamt. Vi ska göra en regression och sen ska jag fråga henne lite om just privata sittningar mm.. Det kan bli spännande :)

Seans, igen!

I kväll ska jag på seans igen. Den här gången ska jag ta med mig min mamma och vi kommer bara att vara MAX 15 personer :) Hoppas det blir lika spännande som förra gången!

I do believe.

Tror du på spöken?

Igår var jag på seans.

Jag kan ha vart lite av en skeptiker förut men inte nu längre. Det var en helt galen kväll.

Seansen jag vara på var en gruppseans ute i Själevads grillkåta. Det var Elisabeth som ledde seansen och en varmare människa får man nog leta efter. Hon hade humor, hon hade förståelse och hon hade röst. Helt underbar kvinna.

Hur som helst..

Det började med att hon fick kontakt med ett par andar och förmedlade deras budskap som var så galet spot on för de som fick dem. Det var detaljer som bara de besökande kunde känna till. Jag blev alldeles häpen. Kvällen fortsatte med detta i en timme ungefär. Sen var det fika och några av oss deltagare fick pröva healing och en reading.

Efter fikat fortsatte seansen och Elisabeth fick åter igen kontakt med ett par andar. Det var då, på slutet som det blev riktigt läskigt. Hon vände sig mot bordet där jag satt. Hon sa att det hände något märkligt som hon aldrig upplevt förut. Med sig hade hon ett litet barn som ännu inte blivit fött. Hon frågade om någon vid vårat bord fått ett sent missfall. Creeeeeeeepy. Jag och en annan tjej svarade ja på den frågan. Elisabeth frågade då vem av oss som gått längst men det visade sig vara rätt lika. Elisabeth frågade sen om någon av oss hade hunnit fått reda på kön. Icket. Ok, hon lämnade det där. Jag hade tårarna brännandes i ögonen och svalde den enorma klumpen i halsen jag fick. Jag kunde inte längre höra vad hon sa till de andra deltagarna för jag var helt uppslukad av tanken på det som hände förra sommaren. Vårat MA.

Direkt efter senansen var slut och vi var på väg därifrån kommer det upp en kvinna till mig och säger:

Det var ditt barn som kom. Meddelandet var till dig. Det var en flicka och hon ville säga att du inte ska vara ledsen över det som hände för det hände av kärlek och hon kommer att komma till dig igen inom tre år. Hon ville att du skulle veta det.

Jag brast. Vad skulle jag säga? Vem var hon? Uppenbarligen medial iaf.

Elisabeth såg att jag var lite ledsen så hon frågade vad som sagts. Hon nickade instämmande men tyckte det var onödigt att lämna den informationen rakt till mig bara så där. Jag antar att medier får mycket mer information än de säger och sen väljer ut vesäntliga delar och kanske inte säger direkta saker för det kan ju bli ett annat utfall hur som helst. Vi har ju så många vägar att gå i livet.

Jag önskar att jag visste vem kvinnan som kom upp till mig var. Hon var underbart vacker med gnistrande ögon och honungsfärgat blont hår. Hon bar en rosa jättesöt tunika och hon var den som genast drog min uppmärksamhet tills sig. Redan när vi körde in på uppfarten såg jag henne. Sen såg jag henne igen på parkeringen. Och inne i grillkåtan var det som att hon lyste lite starkare än alla andra. När hon pratade med mig sa hon ett namn, jag vet inte om hon menade att det lilla barnets namn var detta eller om det var hennes eget, Matilda.

Och jag önskar att hon hade stannat kvar en liten stund så att jag hunnit prata med na. Jag fick ju som inte fram ett ord efter att hon berättad det där. När jag samlat mig och faktiskt kunde prata igen var hon borta :(

Hur som helst, im hooked. Farligt.

http://www.anglaporten.se/

Seans, hur läskigt är det?

(Detta är från förra tisdagen)

Bokat! Jag ska på seans nästa tisdag. Jag har aldrig gjort det förut och jag har blandade känslor inför det. Jag är lite rädd och osäker men ändå förväntansfull och nyfiken. En stor del utav mig tror på detta med andra och andra väsen men jag har forfarande bra mycket skepsis i kroppen och sinnet. Man ska verkligen inte tro på a l l t.

Jag tror vi alla har en medial sida, det är bara det att vi lärt oss stänga av. Det lär man sig tidigt, för annars tror folk att man är galen. När jag var liten hände alla möjliga saker mig men jag kunde ju knappast berätta det för någon. De skulle bara säga att jag hade livlig fantasi =P