Är verkligen ingen ”walk in the park”. Så jag köpte mig en tidning för att bli lite klokare. Men… .. .

Det är ju samma sak som med ringarna. Så många frågor. Hur vill man ha det? Ska det vara super uppstyrt och piffigt eller ska det få vara avslappnat och härligt a la bohem? Vilka ska man bjuda? Vars ska man vara? Vad ska man äta? Färgtema? Kyrka?
I dagsläget spelar det faktiskt ingen roll för mig. Jag kan lika gärna gifta mig på en lägda och ha festen på logen intill. Lös maxiklänning i sommrigt söta färger och utsläppt hår med flätor i, men jag kan även tänka mig ett superbröllop där allt är fixat i minsta detalj. Vitt, vitt, vitt och tajt klänning, superfixad håruppsättning och dyr bukett.
Förut så skulle inget förutom det fixade bröllopet funnit i mina tankar. Det skulle vara det värsta av det värsta. Det skulle kosta och göras ordentligt. Jag hade velat att alla skulle ha långa balklänningar och frack. Jag skulle vilja skåla i kristall och dricka dyr champagne. Jag skulle göra klart för alla att det är min man och vi ska vara med varandra framöver.
Men vet ni, det är inte längre det som spelar roll. Det behöver inte bli en show där jag försöker bevisa hur mycket vi tycker om varandra och hur bra vi har det.
Det här är så äkta och så rent så det behövs inte. Jag känner absolut noll behov över att behöva bevisa vår kärlek för andra. Jag vill dela resten av mitt liv med Mattias, och han sitt med mig, därför gifter vi oss. Det känns bara så självklart. Jag har ett lugn i kroppen som jag aldrig känns förut och det känns så himla bra! :)
Vi har inga tvång och krav i våran relation. Inga måsten för den delen heller. Kärleken är fri. Jag har äntligen förstått det där med att man kan inte hålla vid något som inte vill stanna, hur man än gör. Vill de stanna så stannar de, vill de gå så går de, oavsett vad. Jag känner mig tusen gånger lättare med denna insikt kan jag lova. Har man respekt och förståelse i sin relation kommer man långt mina vänner. Kan man kommunicera riktigt med varandra kommer man ännu längre! :)
Oj, ja nu vet jag inte vad det blev av detta inlägg.. Men.. jag är så här.
