Hemresan!

Märkligt. Mycket märkligt men alla inlägg jag skrev på paddan, som jag nu trott blivit publicerade låg som utkast. Så trist. Men här kommer de iaf ;)

Hemresan från Hamburg började mycket senare än utresan. Första flighten gick runt 14 så vi hann med både badning och syskonmys innan taxin kom och hämtade upp oss från hotellet :)

På tal om taxi, jag skrev ju om hur problematiskt det var att hitta en taxi som ville köra oss. Erhard Schodde kör sitt eget bolag och han har bilbarnstol och babyskydd. Dessutom är han oftast tillgänglig bara man ringer en stund innan och meddelar. Svinhärlig taxigubbe må jag säga! :) Men när han först kom och skulle hämta oss på flygplatsen blev jag först väldigt skeptisk. Han hade fleecejacka, skinnväst, var rakad och hade världens bikermusch! Fast han var ju typ världen goaste när man väl börjat prata så om ni ska till Hamburg med ungar, ring Erhard! :)

Ja, väl framme på flygplatsen var det incheckning av allt baggage och vagnar. Här fick vi ha våran paraplyvagn med oss ända fram till planet, perfekt. För det var en bra bit att gå för att ta sig till gaten. Själva flygningen gick okej. Elva var vaken nästan hela tiden och började skruva på sig de sista 10-15 minuterna. Men guppade men henne lite så blev hon lugnare igen. Vilde skötte sig fint :)

I Köpenhamn var det sen 1.5h till nästa flight och Elva fick ett av sina mål mat. Hon var så upprörd så det var ingen mening att vänta. Tanken var att hon skulle få ersättning på planet medan vi lyfte eftersom det var så vi hade gjort all de andra flighterna. Denna del av resan var inte rolig kan jag säga. Bara några minuter efter att vi kommit upp i luften fick Elva något bryt och blev ledsen. Jag gav henne lite mer ersättning för det lät verkligen som ett hungergråt hon hade för sig. Efter det lugnade hon ner sig, men jag satt och funderade på när hon skulle få ont i magen, för när hon äter så där täta mål brukar det bara resultera i magont och mer gråt. Så efter en stund kom det. Vi skulle precis påbörja inflygningen mot Arlanda, så det var väl kanske 20-15 minuter kvar av resan. Där, då, Elva strejkade helt och grät otröstligt. Det lät om om jag höll på att bryta sönder henne. Vilket jag så klart inte gjorde! Hon var halvnöjd när hon fick tag o sin napp men hon spottade hela tiden ut den. Så jag fick som lov att hålla fast den. Det kan ju inte sett riktigt klokt ut? Som om jag höll på att kväva henne? Svetten rann verkligen och jag bara kände hur paniken fyllde hela min kropp. Vad gör man? Till slut gav jag upp och bara accepterade att hon grät helt otröstligt. Jag stängde liksom av öronen och tittade bara ner i golvet för jag ville inte möta de andras blickar. Strax innan landning somnade Elva, förmodligen av umattning och det blev äntligen tyst. Men seriöst, hur lätt är det att trösta ett barn när man känner sin egen puls utanför både tröjja och jacka :(

Nu var vi i alla fall i Sverige och nästa flight var om 3h, 20.30. Så det var rätt lång väntan med andra ord =P Redan vid 19 tiden höll Vilde på att somna men höll sig vaken på något märkligt sätt. Han hittade dessutom lekhörnan och blev efter det pigg. Eller rättare sagt övertrött. Där lekte han med det fina planet, han såg på film och han klättrade i Alfons Konsumhus. Han träffade en liten tjej där men när han skulle vara snäll och ge henne en kram fick han en höger rakt i ögat till svar. Han fick sig sedan en bitchslap av samma tjej bara för att han gick förbi henne och skulle sätta sig bredvid henne i planet. Kul brud. Hon var i samma ålder som Vilde och det kändes verkligen som ett typiskt dagisbeteende :( Vilde blev helt ställd, han som alltid kramas och delar med sig av allt och sen när han gör det med henne slåss hon bara?

 

 

När vi klev på den sista fighten, ARN-UME, fick jag platsen bredvid en jättegullig kvinna. Det första jag gjorde var att varna henne om att det kanske skulle bli livat och sen berättade jag om flighten från köpenhamn. Men hon lugnade mig och sa att hon gärna hjälpte till om det skulle bli jobbigt och att hon förstod hur jag kände för hon själv hade varit med om samma sak flera gånger. Lite senare på flighten så satt vi och småpratade och det visade sig att hon var psykolog :) Barnspykolog nu efter att ha jobbat med vuxna i typ 14 år eller vad det var. Det kändes tryggt :) Hela hon kändes trygg från första stund jag såg henne iof! :) Det måste ha varit ödet som gjorde att vi hamnade bredvid varandra!

-Min klippa på flighten, tack snälla Marie!-

När vi sedan landat så packade vi in oss i bilen och körde hemåt. 1h 20min senare så öppnade vi dörren och andades ut. Allt hade trots allt gått bra :)

Summa summarum, vi ska bara ta tidiga flighter när vi flyger nästa gång! Då fungerar det utmärkt att flyga både med Vilde och Elva! :) Vi får faktiskt skylla oss själva att det blev lite jobbigare på hemresan. Ska man sova 19.00 så är det ju inte konstigt om man är trött vid 21.30 ;)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s