Alla dessa krav..

Prestationsångest. Damn you.

Jag kom precis på varför jag slutar med den ena hobbyn efter det andra. Nu är det så att de hobbysar jag gett mig på har det visat sig att jag faktiskt haft sinne för. Och då menar jag att det har varit ganska lätt. Och när jag gör framsteg så blir jag så rädd för att nästa gång inte göra det att jag lägger av. Trist.

Bara under de senaste två åren har jag börjat och slutat ett antal saker, för att nämna några;

  • Virkning
  • Stickning
  • Gitarrspelande
  • Spanska
  • Träna
  • Måla

Ja, även att måla, tråkigt nog. Idag var jag på väg att ta fram skissblocket men jag bara kände prestationsångest. Helt sjukt ju. Det är ju inte direkt så att man är någon Picasso! Och att måla ska ju bara vara roligt och befriande =P

Men ja.. Samma sak har det ju varit med allt annat. När jag har känt att jag fått flyt i det jag gör så lägger jag av. När jag kände att jag kunde virka utan att anstränga mig slutade jag. När jag kunde sticka utan att hela tiden kolla på stickorna gav jag mig. När jag kunde de flesta ”betydande” ackord gav jag upp och nu när jag målat ett par tavlor får jag ångest.

Varför varför varför?

Vad är det som gör att jag hela tiden måste prestera bättre? Varför är jag så rädd att misslyckas? Den enda som dömer mig är jag jag själv?

Det är höll nästan på att ta udden av den mediala cirkeln jag går också. Jag bara kände att jag måste prestera. Jag måste bevisa att jag visst kan. Men what the fuck?! För vem? För vem måste du bevisa det för? S U C K

Detta kan gå så långt att jag från dag till dag kan känna att jag måste städa lite bättre. Lite snabbare. Bara för att bevisa att jag kan  superstäda ett helt hus på en timme. En timme. Va? Varför inte låta det ta en dag? Ta sakerna som de kommer?

Lösning på detta? Någon?

Annonser

4 thoughts on “Alla dessa krav..

  1. Dela med dig om du får något bra tips!

    Jag tappad glöden lika fort, så har jag alltid varit. Och när prestationsångesten kommer blir jag helt blockad. Freeze.

  2. Känner igen mig ganska bra. Men måste ändå säga att jag har blivit mycket bättre på att släppa kraven på mig själv de senaste året.

    Jag tror att det i grund och botten har att göra med hur man är uppfostrad och hur man är som person. Jag har alltid haft ambitionen att bli bäst på det jag gör när jag väl gör det. Jag går in med hela min kropp och själ så att säga. Men man måste släppa de där kraven på sig själv, låta sig själv vara ”inte bäst” på allt och ta det för vad det är.

    En hobby ska du ha för att det är roligt och avkopplande och inte för att prestera. Försök släppa kraven på dig själv. Vad gör det om nästa tavla in blir lika bra/bättre än den förra? Behöver du ens visa upp den för någon om du inte är nöjd? Förmodligen inte.

    Du är grym, oavsett om du målar som Picasso eller som ett litet barn, så länge du gör det för att det är roligt!

  3. Jag har för mig att jag läste någonstans att man kan försöka göra något så dåligt man bara kan, bara för att visa för sig själv att set är ok.

  4. Usch vad jag känner igen mig!
    Jag har oftast superlätt för att lära mig det mesta jag tar mig för, till en början. Känner verkligen igen mig i det du sa om gitarrspelandet och ritandet (i ditt fall målandet).
    Jag började spela gitarr för en herrans massa år sedan, och allt gick verkligen som hejsan. Ackord efter ackord lärde jag mig och folk blev förvånad när jag sa att jag bara spelat några få veckor. Inspirationen flödade!
    Men sedan när jag skulle lära mig mer och inlärningen började gå långsammare och långsammare så började jag känna mig mer och mer värdelös. Jag ska ju lära mig allt ju! på en gång helst!
    Samma med ritandet. Än fast jag ÄR jätteduktig, bättre än många, så sätter prestationsångesten käppar i hjulet för mig.
    Tar jag upp pennan, börjar rita och det inte blir som jag tänkt mig så känner jag mig HELT värdelös. Att öva sig till något finns som inte i min värld. Jag ska bara vara bäst, och är jag inte det (vilket man ju aldrig kan vara) så är man värdelös.
    Och som du säger; att skapa ska vara roligt och befriande! Inte ge ångest!

    För mig tror jag det dock har att göra med att jag är ”rädd för att bli avslöjad”.
    Dvs, att om jag har ritat något som andra tycker är riktigt bra, och sedan nästa gång inte lyckas göra något som andra är lika nöjd med så är jag ”rädd” att folk ska tänka ungefär att ”men alltså, hon ÄR alltså inte så duktig som jag trodde att hon var? Hon var ju inte speciellt duktig alls. Jag överskattade henne”. Ungefär så.

    Låter nästan som att det är samma för dig? Att när inlärningen tillslut börjar trappas av och gå långsammare så ger man upp, eftersom man inte känner sig lika duktig längre. Eller har jag fel?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s