Mhä, a shiny horse – The Akhal-Teke :)

Visste ni att det finns en skimrande gyllene hästras? Jag hade ingen aning förrän till idag. The Akhal-Teke. Men med tanke på att det bara finns cirka 3500 hästar i världen av denna ras, är det inte konstig ;)

En häst i guld alltså! :D

Hästrasen upptäcktes 3000-2000 f.Kr och är en direkt ättling till den turkmenska hästen som levde under antiken. Achaltekeern kan vara världens äldsta hästras och deras förfäder var troligtvis de första hästarna som domesticerades.
Achaltekeern, som är lite av hästvärldens mysterium, är den moderna motsvarigheten till häst typ 3, en av de fyra typer som anses ligga till grund för alla dagens hästar. Den representerar den tunnhudade och värmetåliga ökenhästen med fin hårrem och det kan finnas ett samband mellan achaltekeern och en gren av arabiska galopphästar som kallas ”Munaghi”. Enligt ryska sägner, som dock inte går att bekräfta, så är achaltekeerna en ren och egen ras som är lika gammal som detarabiska fullblodet. Vare sig detta är sant eller inte så är rasen nästan identisk med de lämningar man hittat av hästarnas förfäder typ 3. Denna häst typ 3 anses vara förfader till alla dagens orientaliska fullblodshästar och innefattar då achaltekeern, det arabiska fullblodet, den nordafrikanskaBerberhästen och den numera utdöda turkmenska hästen.
Akhal-tekén har ett särpräglat utseende och rör sig med vägvinnande och smidiga rörelser. I dag är akhal-tekén en galopphäst, en distanshäst och en tävlingshäst i hoppning och dressyr. Guldvinnaren i dressyr under olympiska spelen 1960 i Rom, var en akhal-tekehingst vid namn Absent.

Achaltekeerna har ett finskuret huvud med en rak eller lätt utåtbuktande nosprofil och långa öron. Ögonen är också tydligt mandelformade. Man och svans är ofta silkeslena men tunna med lite tagel. Ryggen är lång med lätt muskulatur och korset är oftast relativt platt. Huden är mycket tunn med en fin hårrem. Benen är fina och smal men mycket starka och tåliga. Revbenen är väl utvecklade, medan buken oftast är smal, vilket ger hästen en ”greyhound-liknande” exteriör.

En av de mest framträdande egenskaperna hos Achaltekeerna är den metalliska glansen i pälsen, som är mjuk, ganska tunn och silkeslen. Den vanligaste färgen är gulbrun, även kallad bork, men även svart, brun, fux, isabell, skimmel och mer ovanliga färger somCremello och perlino förekommer. Dock är inte brutna färger som tigrerad eller skäck tillåtet. Hästarna är oftast kraftigt apelkastade. Den gyllene tonen som oftast finns hos hästarna anses ha fungerat som ett kamoflauge i öknen.

Achaltekeer-hästarna är kända för att vara tuffa och tåliga och mycket ihärdiga. Akhal-tekén har mer och mer blivit distanshäst än kapplöpningshäst eftersom det engelska fullblodet har gått om Achaltekeerhästen som de mest framstående galopphästarna. Istället kan de springa långa sträckor under dåliga förhållanden. Det mest kända uthållighetsrekordet sattes under ritten på 415 mil mellan Ashkhabad och Moskva på 84 dagar med ett minimum av vatten och foder. 96 mil av vägen gick nämligen genom ökentrakter. Denna distansritt genomfördes 1935.

Annonser

One thought on “Mhä, a shiny horse – The Akhal-Teke :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s