Tror du på spöken?

Igår var jag på seans.

Jag kan ha vart lite av en skeptiker förut men inte nu längre. Det var en helt galen kväll.

Seansen jag vara på var en gruppseans ute i Själevads grillkåta. Det var Elisabeth som ledde seansen och en varmare människa får man nog leta efter. Hon hade humor, hon hade förståelse och hon hade röst. Helt underbar kvinna.

Hur som helst..

Det började med att hon fick kontakt med ett par andar och förmedlade deras budskap som var så galet spot on för de som fick dem. Det var detaljer som bara de besökande kunde känna till. Jag blev alldeles häpen. Kvällen fortsatte med detta i en timme ungefär. Sen var det fika och några av oss deltagare fick pröva healing och en reading.

Efter fikat fortsatte seansen och Elisabeth fick åter igen kontakt med ett par andar. Det var då, på slutet som det blev riktigt läskigt. Hon vände sig mot bordet där jag satt. Hon sa att det hände något märkligt som hon aldrig upplevt förut. Med sig hade hon ett litet barn som ännu inte blivit fött. Hon frågade om någon vid vårat bord fått ett sent missfall. Creeeeeeeepy. Jag och en annan tjej svarade ja på den frågan. Elisabeth frågade då vem av oss som gått längst men det visade sig vara rätt lika. Elisabeth frågade sen om någon av oss hade hunnit fått reda på kön. Icket. Ok, hon lämnade det där. Jag hade tårarna brännandes i ögonen och svalde den enorma klumpen i halsen jag fick. Jag kunde inte längre höra vad hon sa till de andra deltagarna för jag var helt uppslukad av tanken på det som hände förra sommaren. Vårat MA.

Direkt efter senansen var slut och vi var på väg därifrån kommer det upp en kvinna till mig och säger:

Det var ditt barn som kom. Meddelandet var till dig. Det var en flicka och hon ville säga att du inte ska vara ledsen över det som hände för det hände av kärlek och hon kommer att komma till dig igen inom tre år. Hon ville att du skulle veta det.

Jag brast. Vad skulle jag säga? Vem var hon? Uppenbarligen medial iaf.

Elisabeth såg att jag var lite ledsen så hon frågade vad som sagts. Hon nickade instämmande men tyckte det var onödigt att lämna den informationen rakt till mig bara så där. Jag antar att medier får mycket mer information än de säger och sen väljer ut vesäntliga delar och kanske inte säger direkta saker för det kan ju bli ett annat utfall hur som helst. Vi har ju så många vägar att gå i livet.

Jag önskar att jag visste vem kvinnan som kom upp till mig var. Hon var underbart vacker med gnistrande ögon och honungsfärgat blont hår. Hon bar en rosa jättesöt tunika och hon var den som genast drog min uppmärksamhet tills sig. Redan när vi körde in på uppfarten såg jag henne. Sen såg jag henne igen på parkeringen. Och inne i grillkåtan var det som att hon lyste lite starkare än alla andra. När hon pratade med mig sa hon ett namn, jag vet inte om hon menade att det lilla barnets namn var detta eller om det var hennes eget, Matilda.

Och jag önskar att hon hade stannat kvar en liten stund så att jag hunnit prata med na. Jag fick ju som inte fram ett ord efter att hon berättad det där. När jag samlat mig och faktiskt kunde prata igen var hon borta :(

Hur som helst, im hooked. Farligt.

http://www.anglaporten.se/

Annonser

14 thoughts on “Tror du på spöken?

    • Gör ne! Ba gör ne! :):) Det är en helt galen upplevelse! Även om man inte får någon personlig kontakt så blir man enormt rörd av alla de andras svar.. Men det gäller att hitta en seansledare som kan sin sak och inte är en bluff =P

  1. Jag gick på gruppseans när jag var gravid, fick ingen kontakt
    men blev så rörd när en mamma fick kontakt med sin döda dotter. Precis som du beskriver var allt spot on.
    Du kanske kan fråga hon som höll i seansen om hon vet vem kvinnan var?

  2. Min pappa gick bort -09 pga av canser. Det var en ganska skakigt dödsfall genom ett epilepsianfall. Iallafall så började det hända massa konstiga saker på gården, (han dog hemma i sin säng) bil alarm satte av mitt i natten och stängde bara av sig efter ett tag samtidigt som vi stog och titta på det. Saker försvann och dök upp på konstiga ställen.

    Efter ett tag så var min mamma på besök hos en vännina till henne och där fanns också en annan kvinna som min mamma in kände. Efter att pratat ett tag avbröt den här kvinnan min mamma och hennes vännina och sa; ”Ursäkta, men det står en man brevid dig.” Min mamma tittade konstigt på henne för det stog ju ingen brevid henne. Men då började hon beskriva mannen och hon beskrev honom på pricken och sen beskrev hon hans kläder, vilka var exakt dom som vi valt att han skulle begravas med.
    Min mamma blev ju helt förskräckt, men kvinnan sa då; ”Han har försökt få kontakt med dig för det är något som du glömt” Sedan började hon beskriva vårat kök i detalj, denna kvinna som aldrig träffat någon i våran familj. Hon beskrev en pärm och att i mitten av just den pärmen så fanns det en gul mapp där det fanns viktiga papper som min mamma var tvungen att hitta.

    Min kusin som är 5år var också där och det här mediet hade ett meddelande till henne med; Hon berättade att han pekade på sitt huvud och sa; inte ont. Så sa min kusin när min pappa levde med sig hjärntumör, ”onny ont” och så pekade hon på huvudet.

    Min mamma blev helt förskräckt och när hon kom hem letade hon upp den här pärmen och precis som hon beskrev det så hittade hon försäkrings papper min pappa hade fixat utan att min mamma visste om det som innebar att vi skulle få en ordentlig summa pengar.

    Min mamma tog kontakt med mediet en gång till sen och då berättade hon att ”spöken” kan gå över och då kommer de oftast inte tillbaka för om de ”stängt dörren” till våran värld kan de inte öppna den igen. Men min pappa hade bett henne att hälsa att han inte tänkte stänga den utan vara kvar och vaka över oss.

    Jag tror verkligen på det här och en del andar finns nog allt kvar för att vaka över oss :) Din flicka är nog kvar för att skydda er!

  3. Underbart!! Blir så glad varje gång jag hör att någon får bekräftelse från andra sidan :)
    Jag är själv medial och sysslar med seanser när tid finnes. En riktigt häftig känsla att kunna förmedla saker från en sida som ingen vet något om.
    Det är en gåva som vi alla bär inom oss, som alla kan lära sig, men som med allt annat är det inte alla som är skapta för att hålla på med.

    Jag skulle föreslå att du går på fler seanser, har du tur kan du få mer information om barnet osv :)

  4. helt otrolig story. :) Men jag vill bra säga att det är inte alltid man får så roliga nyheter och då kan de verkligen sätta spår.. Så man ska nog vara på sin vakt ändå. Det är mina erfarenheter. ibland kan det ge mera ”spöken”..
    Men jag är glad för din skull iallafall. :)
    kram

  5. Åh!
    Har själv varit på ett par storseanser och tycker det är riktigt intressant, och är rätt övertygad av det hela.
    Kommer hon ha fler seanser framöver? Skulle vara mycket intressant om man kunde få vara med på någon.

    Roligt att du fortsätter med bloggen. Har följt den himla länge nu, och det är så roligt att läsa att allt går bra för er och eran söta Vilde!
    Ha det så bra! Kram

  6. Pingback: Us <3 « Nio månaders väntan..

  7. Pingback: Att censurera sig. « Nio månaders väntan..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s