Through hell and back.

Jag har verkligen gått och dragit på mig en dundersjuka sen poledancen. Jag kan inte svälja, jag har feber, frossa, jag känner mig matt och jag har vansinnigt ont i kroppen. Svimmningkänslorna kryper i mig mest hela tiden och jag kan inte prata för att rösten ger vika.

Allt detta plus att jag smittat båda barnen tar verkligen ut sin rätt.

För det började ju faktiskt bli lite bättre, men igår började det om med dubbel dos. Det är faktiskt så illa att jag nu äter Kåvepenin. Sen när har jag behövt det? Min kropp är ju i vanliga fall helt awesome och reder upp allt på egen hand.

Jag känner verkligen för att gå i ide. På riktigt alltså.