Tidigt, tidigt åkte vi till Öviks sjukhus för att göra oss redo. Jag frågade Mattias i bilen om han var nervös. Och jo, självklart var han det. Nervös men förväntansfull! :) Pappan. 30 års pappan! :)

Så, 06.30 på tisdag morgon kom vi upp på BB. Vi fick gå in på sal 7 för att jag skulle duscha och byta om. Sagt och gjort. Jag skrubbade mig ren med Descutan som för övrigt luktar ren sprit. Vi hade ännu inte fått reda på OP tiden utan satt nu och väntade på den. Här på Öviks sjukhus försöker de alltid lägga kejsarsnitten tidigt på morgonen men eftersom det är semester nu så vet man aldrig. Strax efter 08 kom en BM och informerade om att OP  inte skulle bli av förrän 13! Vilken skit tyckte jag. Hungrig som en varg och törstig som en kamel fick jag gott acceptera läget. De satte dock in dropp för att jag inte skulle bli uttorkad.

Jag och Mattias låg och slumrade en stund för att få tiden att gå. Men timmarna var otroligt långsamma så det slutade med att han åkte hem och hämtade datorn, lite andra småsaker och köpte ett par tidningar. Vips så var klockan 12.30 och BM Maria kom och informerade om att OP nu var redo och att vi skulle ner på förberedelse. Hurrey! :)

Vi kom ner till förberedelse där vi fick en massa information om vad som skulle hända och sköterskan gav Mattias ett ombyte med gröna OP kläder! Klockan hade nu blivit 12.50. Men från det att vi kom ner på förberedelse och in på OP tog det bara ett par minuter. Det sprang folk till höger och vänster och jag hade ingen chans att hänga med på vilka som skulle vara inne i OP salen och inte. Jag tyck det kom upp folk från höger och vänster och presenterade sig med namn och titel. De enda som jag uppafattde var nog fina Johanna, kirurgen Karin, Nora? och en till Johanna. Jag vet att det var en hel hög till där inne men det var som sagt lite rörigt i mitt huvud.

De sattes elektroder och slangar lite överallt och sen skulle jag få EDA. Det måste vara det värsta med all förberedelse. Inte för att det gör ont utan för att jag är så otroligt kittlig. Jag studsade till varenda gång han bara petade på ryggen min =/ Och ska man sätta EDA är det viktigt att patienten är stilla. Tillslut så fick han iaf dit den och mina ben började rätt snabbt domna bort. Det är en skum känsla det där när man inte längre får kontakt med dem. För man känner ju ändå beröring! Man kan bara inte göra något med dem. Kort därefter så började jag må illa och de fick tilta upp bordet lite för att det skulle kännas bättre. Jag fick även mer syrgas och Johanna ökade på droppet.

Dr. Karin och Nora? började sen ingreppet och tog det väldigt varsamt och gjorde efter lagren olika bedömningar om hur det bäst skulle få detta att läka snyggt. De skulle ju efter snittet även göra en plastik på det förra snittet. Sånt gör de vanligtvis inte men jag hade tur ;) 13.33 plockade de ut lilla Elva och än en gång fick jag höra de första krassliga bebisskriken. Det är underbart! :) De visade mig att det var en flicka och sen bar de iväg henne till barnläkarens bord. Mattias var med henne hela tiden där och ganska snabbt fick de komma tillbaka till mig! :) Resten av OP satt alltså Mattias och våran nyfödda dotter alldeles intill mig och höll mig sällskap! Jag kunde vila mina ögon på dem under hela tiden som vi var kvar!

Efter cirka en timme hade de sytt ihop mig och fixad till det gamla ärret. De skar alltså bort hela den ärrvävnaden. Det var en lång remsa på 1x1cm ungefär. Sen drog de ihop huden på nytt och använde en speciell tejp som skulle underlätta läkningen. Nu är det upp till mitt kött att fixa resten! ;)

Vi blev upprullade på BB och hamnade på rum 3. Det är ett rum som ligger på skuggsidan så där är lite kallt här men det kanske är tur ändå, jag har ju mått rätt illa så.. Hur som helst, när i kom upp till rummet var jag supermegatrött. Och väldigt illamående. Försökte sova en sväng med det var lättare sagt än gjort. Jag hade ju fult upp med att till på vår underbart söta dotter! :) Elva är otroligt lik sin storebror. Nästan en kopia!

Vid 15 var jag så hungrig så jag knappt visste vad jag hette och sköterskorna kom in med lite föräldrafika :) Direkt efter det så åkte dock Mattias iväg och köpte en Troccadero ocn en gräddtårta till mig! Vilken ängel till karl jag har! :)

Runt 17 började bedövningen släppa lite och eftervärkarna tog fart. Inte så skoj. Men jag fick rejält med smärtstillande så det gick ändå rätt hyffsat. Elva fick snutta lite på bröstet och somnade sen. Hon blev tyvärr lite kall så de rullade in en värmesäng till henne som hon sen fick ligga i ända till 03. Därefter verkade hon kunna hålla temperaturen själv! :)

Elva, vår lilla gobit!! :D