Mattias köpte en påse med Non Stop precis som han brukar men i den fanns det bara gröna och röda pluttar. Det var iof EN gul och EN brun där också men ändå.. Vad märkligt.

Idag när jag var ute och gick med barnvagnen runt Höglandsjön slog det mig att jag älskar hösten. Ju äldre jag blir ju mer gillar jag hösten. Det är friskt i luften, färgerna fullkomligt sprakar på löven och det är inga småkryp ute och flyger i luften. Det är oftast inte för kallt men heller inte för varmt. Bara alldeles lagom.

Men..

När jag gick där och kom ut på den asfalterade vägen och det luktade fuktig asfalt blandat med vägdamm, nästan som det gör på våren, kände jag tvärtom. Det är ju våren som är fantastisk! När björken knoppar och man kan ta av sig jackan. När det börjar lukta hav och tussilago kommer på besök.

Än en gång är jag alltså kluven =/

Men tack Sverige för våra underbara årstider. Love em all.

Vilken årstid giller ni mest?

Jag har tagit upp gitarrspelande igen. Försöker iaf. Men alltså, det gör ONT. Fingrarna blöder och jag vill ibland bara elda upp min fina träflisa. Hon heter förresten Flisan. Gitarren alltså. Hur som helst, det går bättre och bättre. Till min stora glädje fick vi till och med till ett fint byte från Em till C. Och C:et satt, yeii! :) Det gäller helt enkelt att öva, öva, öva!

Men som jag sagt förut, man vet att kroppen passerat sin peak när en kväll ägnad åt förverkligandet av ens musikaliska ambitioner resulterar i att högerhanden spontansläpper från armen, ramlar ner på golvet och ger en fingret…

Jag läste nyss hos Ida om verkligheten kring bilderna i boken Ett barn blir till. Jag började nästan gråta.

Jag som säkert många andra gravida har njutit av de fantastiska bilderna i Lennart Nilssons bok. Bilderna som visas i boken är helt fantastiska och jag har alltid fascinerats över hur bilderna tagits. Hur har det varit möjligt att ta dessa otroliga bilder liksom? Det är ju inte helt riskfritt att fara runt med en kamera i en livmoder med ett barn i.

Idag (fyra månader efter alla andra verkar det som) när jag fick veta blev jag tyvärr väldigt illa berörd av vad jag läste!

De flesta av bilderna är på fortfarande levande aborterade foster som man sänkt ner i en salttank och snabbt tagit bilderna på dem!

What?! Det är ju helt galet. Hur kan man ta ut levande foster och lägga dem i en salttank och ta kort på dem innan man dödar dem? Hur kan man vara så grym? Jag blev jätteilla berörd av detta då jag suttit och njutit av alla söta bilder på foster som suger på tummen och undersöker omvärlden för att nu få reda på att de redan var dödsförklarade! Fy! Fy! Fy!

Det stod ju för tusan i boken att bilderna var tagna inuti livmodern!?

Och för att detta ska bli rätt, jag är FÖR abort. Men det ska göras innan vecka 12 och man ska göra det så att embryot/fostret dör direkt. Inte varsamt plocka ut det för att det ska överleva tilräckligt länge för att man ska kunna ta bilder på det! Nej, fy vad hemskt.

Det värsta i den här kråksången är att jag förstår själva syftet med projektet. Att upplysa. Men ändå.. Här tycker jag man går över en gräns. Men samtidigt, hur ska vi annars kunna lära oss? Människan lär ju sig genom att studera den döda kroppen. Moral och etik är så sjukt svårt ämne =P

Kunde han inte bra ha använt foster som redan finns i formalintankar och fotoshoppat upp färgen kan jag ju undra?

Jag känner mig kluven.

Min mobil är stendöd. Det började igår med att den tappade alla inlagda nummer, sen kunde den inte läsa SIM kortet och tillslut sa den att det satt fel batteri i den. Sen dog den. Permanent.

Jag har nu temporärt fått låna en mobil av söta faster Linn, men då visade det sig att jag fortfarande inte kommer  ut på nätet. Jag kan endast ringa nödsamtal. Läste på aftonbladet att 3 har problem med nätet och jag hoppas att det är därför :(

Nu måste jag först beställa hem ett nytt SIM kort för detta är runt 10 år gammal och inget att lita på längre. Sen måste jag försöka få tillbaka alla nummer vilket kommer att vara minst sagt s v å r t. Och, OCH jag måste skaffa mig en ny telefon. Tanken här var att jag skulle kunna vänta till efter nyår och då beställa en iPhone5 med nytt abonnemang. Men nu klarade jag mig inte hela vägen fram :(

Någon som har en olåst mobiltelefon att låna ut i tre månader?

Hur som helst. Det kan vara lite svårt att få tag på mig och jag kommer absolut ha svårt att få tag på er. (För jag har ju inga nummer om jag inte ständigt har tillgång till hitta.se)

Stackars dig, sa psykologen. Kan du berätta varför du dricker så mycket. – Jag ska förklara sa patienten.

Jag blev kär i en änka som hade en vuxen dotter. Jag gifte mig med änkan o strax efter gifte sej min far med styvdottern. Då blev jag o min fru svärföräldrar till min far. Efter en tid fick min styvmor, alltså min frus dotter, en son. Den pojken blev min bror men även son till min frus dotter o därmed är vi mormor o morfar till min bror. Så fick jag o min fru en son, som blir min fars svåger. Min sons storasyster är hans farmor eftersom min far är hans farfar. Jag är bror till min egen son. Min son är min farmors brorson o jag är farfar till mej själv. Jag är bror till min far o både son o far till han. Min fru är min styvmor, mor, svägerska o styvdotter.

Tack sa psykologen, jag tycker du ska fortsätta dricka. ;)

Vilken soppa! :)

Jag blir tokig. Det finns inte mycket jag stör mig på rent språkmässigt men just de/dem verkar folk helt glömt bort hur man använder =P

Dem orkar inte läsa längre, för dem får ont i ögonen. Ja, det gör ont att se sådana kontruktioner i annars välskrivna texter – närapå så ont att det talspråkliga dom är att föredra.

För att det ska vara lättare att förstå kan man titta på den här filmen! :)

http://www.teacherondemand.se/video/471/de-eller-dem-det-ar-fragan.html

Visst kan jag göra fel ibland för att jag skriver snabbt och sen missat att gå tillbaka och ändra, men det blir pinsamt när man ser tidningsartiklar med detta språkfel =P

Idag är dagen då jag tänkt ta tag i bloggen. Alltså, jag måste katogorisera alla inlägg som jag missat. Nu till mitt nya problem, vilka katogorier ska man ha? Jag vill ju inte ha för många men heller inte får få. Ambivalent, javisst. Jag känner mig som en ponny mellan två foderhinkar fulla med havre. Hit eller dit? De jag har tänkt ha är iaf;

• Graviditetsveckor
• Magen
• Sjukhus
• Vilde 0-3 mån
• Vilde 3-6 mån
• Frågor och svar
• Shopping
• Inspiration
• Hemma hos oss
• Bröllop
• Kattliv
• Hästliv

Är det för mycket/för lite? Saknas det någon uppenbar kategori?