Vissa stunder vill jag ha Vilde alldeles nära. Jag vill inte lägga ifrån mig honom och jag vill absolut inte vara i ett annat rum som honom. Och ibland när han ligger och sover vill jag så gärna plocka upp honom och bara snusa. Men jag vill samtidigt inte störa honom så han får ligga kvar och vara vacker. Mitt vackerbarn.
Dessa stunder skrämmer tanken på att nån dag lämna honom en längre stund med tex en släkting mig. Jag vill inte lämna honom med någon annan. Jag vill ha honom för mig själv! Eller med mig och Mattias så klart. Men ingen annan.
Nu är det väl kanske tur att dessa stunder inte är hela tiden, varje dag, utan mer bara ibland :) Jag kan förstå hur en bebis verkligen suktar efter närhet. För känner Vilde som jag gör i dessa stunder så har jag full förståelse över att han gråter innan man plockar upp honom. Jag skulle också vilja gråta när jag känner så där.
Hjärtebarn. Hjärteman. Min hjärt familj :)

-You make it real for me-










